nunjutervi

Kom undan med en ledig fredag då Case-seminariet i international management blev inställt. Detta av den enkla grunden att det inte fanns något case att presentera. Väder i Berlin: 20 grader och sol - dvs hög tid att gona till det lite.

Hela eftermiddagen har tillbringats gassandes på en uteservering i Prenzlauerberg med en bok, solglasögon och en kopp kaffe. Ambitionen var egentligen att ta sig igenom en rapport om opportunistiskt beteende i ett flygplansdelstillverkande OEMföretags leverantörskedja. "Detta är sjuuukt intressant och lärorikt" hade Mattias Lind säkert sagt efter att ha kastat ett getöga på rubriken. Jo, för all del! Gärna någon annan dag bara. Idag blev det istället optimistiskt beteende med 4 timmar i solen och en roman istället. Bättre upp!

På morgonen dök även glädjebesked upp att Jennie ska få komma på arbetsintervju till tjänsten skolfotograf i Linköping nästa vecka. Det är dumt att hoppas på för mycket, men helt klart är att det är ett steg närmare ett eventuellt samboskap till hösten. Jag håller tummarna.

Nu ska jag sticka ut och springa innan solen försvinner bakom alla höga hus.

Helt klart är att bekantskapskretsen led tre tunga casualties när vinterterminen övergick till vårtermin och de blöjjraggare som endast pallade en termin på Humboldt vände tillbaka tillbaka hem. Blöjjraggare till trots var det tre sköna snubbar vars platser kommer bli svåra att fülla, även om deras bakpartier höll normal nordisk standard (R.Ö.V-iso30000). Nu är det hög tid att ge sig ut och hårdsocialisera bland utbytesstudenterna för att inte behöva löpa risken att måsta beblanda sig med tyskar på fredagskvällarna och lördagskvällarna, eller är det kanske tvärt om?

 Imorgon börjar jakten på kompisar!

(Torje från Oslo, "Kan ta sina jävla oljepengar och unna sig en taxi hem" / Mattias, Foto: Facebook)

Hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam säger de i filmen "tillsammans". Detta kan stämma, lite beroende på hur mycket njutare man är men helt fastställt är att det är totalt värdelöst att käka gröt ensam till middag. Jennie har packat ihop sitt organiserade bombnedslag av kläder i hörnet och försvunnit, tekopparna är borta från bordet och den orangea filten är prydligt hopvikt i en av vardagsrumsfåtöljerna. Allt är som vanligt, fast prydligare, och tristare! Riktigt segt efter att ha fått leka sambos i två månader under våren.

Ett panikdrag mot tristessen blir att fram Anne Franks dagbok och läsa om en stackare som hade det värre.

Efter att prövat på det viktigaste "måstet" i det tyska köket, dvs dönern flög mamma, Björn och Rasmus tillbaka till Sverige igår kväll. Lyckligtvis är Jennie kvar tills imorgon och gör återställningen till skolan lite behagligare.

Jag och Emma körde ett Wildshot idag och besökte en marknadsföringskurs, vi satt och sov oss igenom hela introföreläsningen i tron om att den skulle vara hopplöst matematiskt och endast skulle leda till huvudverk och dåligt självförtroende om vi fortsatte.  Men vid standardfrågan som man alltid tvingas ställa till professorn efter första föreläsningen "är denna kurs asmatematisk?" ingavs vissa förhoppningar då den låg under Humboldtmattesnittet som Einstein la för några hundra år sedan. Gött! Ett ljus om att passera 20poäng-strecket med företagsekonomikurser tändes.

Och ett fast grepp om rodret har Mamma och Björn. Kosten under lördagen, dvs dag 3 på vår resa och björns födelsedag har hittills bestått i, Håll i hatten nu!

Frukost:  På mitt rumm, bröd från bagaren, korv och skinka från slaktaren och nümalt kaffe från kaffebutiken.

Pre lunch: Ostron, champange

Lunch:  Indisk soppa, nan-bröd och öl.

Fika:  Kaffe, tårta på café

Jag, Rasmus och Jennie sitter nu halvt utslagna på mitt rumm och slökollar på web-tv medan Mamma och Björn troligen sitter på hotelrummet och tar ut kompasskurs för kvällens resplan. Ska bli spännande att se vart kvällen slutar, önskningar om att få prova på den tüska kulturskatten "currüwurst" har dock üttrats.

(slemmigt, dock inte ett dugg mättande)

Efter skolan plockade jag upp Mamma, Björn och Rasmus på Flughafen Tegel. Efter att ha installerat dem på hotellet gav vi oss på restaurantjakt för att stilla gästerna resehunger och för att ge dem en Einführung i det tyska köket. Efter mycket promenerande bestämde vi oss för en riktigt lokal kvarterssylta som med råge kompenserade all tänkbar kaloriförlust som traskandet förde med dig. Här vi serverades en riktig hjärtsviktande måltid bestående av kalkonstek med smör, bröd och någon form av mystiskt kål. Detta lär bara ha varit startskottet inför en lång helg av energiinlagring.

Några bilder som Jennie tagit

(Dygden har många praktikanter men få martyrer)




(En mor ger sitt barn bröd, själv äter hon agnarna)





(Fundera tar längsta tiden, sa skräddarn när han sydde byxor)

Vid det här laget känner jag att det är läge att dela ut lite extra cudos till Jennie som den brutala sommarvärmen i Berlin till trots sitter dag ut och dag in på mitt rum och sliter på med sina distanskurser. Kör hårt gullet!

Pga. Av min ü-knapp som försvann för över två år sedan ska jag snart bort till Emma och skriva inskrivningsprovet till tüskakurserna som avgör vilken nivå man kan söka till. Hoppas det går vägen, jag orkar inte tampas med mer problem kring kursvalen nu.

(ibland får man unna sig ett pass i solen)

Idag börjar sommarterminen. Just ordet sommartermin är korrekt i ordets rätta bemärkelse när den sträcker sig från 14.e April till slutet av Juli och slukar upp nästan all tid som skulle kunna utgöra sommarlov eller möjlighet att jobba in lite välbehövliga pengar. Ett pris man får ta för att spendera sommaren i uteserveringarna och strandbarernas hudvudstad, Berlin. Ja ja, So far so good.

Hur som haver, en termin börjar här i Tyskland med ett kursval när man själv skall plocka ihop kurser nog för att täcka en termin. En process som inte alltid är helt friktionsfri när kurserna antingen är osportsligt matematiska för en svensk eller krockar med varandra på schemat. Dessa två käppar i hjulet har gjort det så gott som omöjligt att plocka ihop tillräckligt med poäng för att få en hel termin med endast företagsekonomikurser, vilket i sin tur är ett krav för att kunna hoppa in på den nya masterexamen som vi har möjlighet att plocka ut under förutsättningarna att vi bara läser ekonomi i utlandet varav hälften på Masternivå (som att inte det ena vore nog) Det får bli till att fylla hålen med Affärsengelska och Tyska.

Auf wiedersehen Masterplaner, jag får hålla tillgodo med en magister :(

Igår besökte jag och Jennie Anne Leibowitz fotoutställning i Berlin. Anne är en amerikansk fotograf som är känd för sina porträttfotografier, framförallt på kändisar men även sin familj. Trots mina ringa kunskaper inom ämnet fotografi var det en schysst upplevelse att titta på alla kändisporträtt. Fotoutställningar kan i många fall gå utöver mitt förstånd men kändisar är alltid lätta att relatera till. Utställningen kan rekommenderas!

Här är en bild på John Lennon och Yoko Ohno, bara några timmar innan han blev skjuten av någon galning.

Kom just tillbacka från en springtur med Jennie, Lill'gömman som visade sig ha bra trück i dosorna hängde på bra runt Pankow Bürgerpark och tillbaka i vårsolen. Förstärkta av härlig vårluft är nästa plan att ta oss till Zapata Bar/café för att bevittna en konstutställning i ett ockuperat hus. Av ren vana slängde jag på mig ett par chinos och en ljusblå skjorta tills att det olämpliga slog mig och jag tvingades svida om till mina mest leather-look-a-like-brallor och matchade med en grå tröja för att minimera överfallsrisken.

En och en halv månad efter vinterterminens sista tenta landade jag åter igen i ett denna gång soligt och 18 grader varmt Berlin. Lovet hemma har rent ut sagt varit "KING!" Jag har bland annat hunnit med att:

• Hälsat på gamla och nyare vänner i Linköping, gått på kravallfest i overall, (och cyklat av en Cresent världsmästarcykel på mitten på väg hem från kravallen) ätit middag med goda vänner, fikat med gamla grannar och blivit utsatt för en attackspya på NH

• Åkt åtta timmar buss till Luleå för att hälsa på lillasyster som fyllt år. Passa på att åka långfärdskridskor på havet och fått se poliser på snöskoter, åkt rutschkana i svansen på en gigantisk isutter samt utlöst en mindre lavin och crashat ner från taket på "luleåbo´s studentboende i 1,5 meter djup snö.

(Kristin med pizzasvullande sjukgümnaster i bakgrunden)

• Hunnit med en fyra veckor lång praktik på Pensionsplaneraren, ett dotterbolag till Länsförsäkringar som placerar PPM-pengar i förhoppningsvis bra fonder. Här utformat ett reklamblad till Y-buss med en tävling bestående av en suduko och ett års gratis fondförvaltning i potten. Levererat cocos-bollar till Örnsköldsvikkontoret samt höll ett en timmes långt föredrag för mina kollegor och två av bolaget VD:ar om vad ett företag kan tänkas vinna av att starta en företagsblogg.

• Arrangerat en 30-årsfest beståendes av ett mindre tipsrunda i pulserande Härnösandcity med längdskidor, glidmedel som valla och en försvarbar mängd öl.

• Bränt en mindre förmögenhet på långa fikapass tillsammans med Erik Pallin när praktiken var över och tid behövde slås ihjäl.

• Deltagit i invigningen till en utställning om ljud på länsmuseet genom att med nio andra bullrat loss med en markvibrator ackompanjerade av fyra elfioler. Hela spektaklet dirigerades av ljudkonstnären Staffan Mossenmark.

Klipp från generalrepetitionen ser ni här:  http://www.facebook.com/home.php#/video/video.php?v=1076417043504&ref=mf

Artickel om spektaklet läser ni här: http://allehanda.se/mer/kultur/artiklar/1.934582

Det känns lite trist att vara tillbaka igen men nu är det bara att spotta nävarna och köra hårt! Lyckligtvis är Jennie här och håller mig sällskap under de två kommande veckorna, nästa vecka kommer Mamma, Björn och Rasmus på besök. Trevligt!

I mikroekonomin fick jag ifjol lära mig, om jag inte missminner mig totalt, att alla människor är rationella varelser som handlar 100%rationellt i målet att ständigt maximera sin egen nütta bland de alternativ som föreligger. Denna nüa lärdom förde till en självkritisk granskning av mig själv och jag började tänka på senaste barrundan på "Platå" och det följande kebabinköpet klockan halv 4 en torsdaskväll. Var detta verkligen helt rationellt gjort utefter de alternativ fanns? Låter ju högst oklart.

Ett och ett halv år lät svaret vänta på sig tills jag fick svar på min fråga, i managementboken läser jag bland annat: (fritt översatt till svenska) 100%-ig rationalitet är en omöjlighet tack vare människans kognitiva begränsningar och oförmåga att jämföra alla föreliggande alternativ"

Nu känns det bättre.

är jag! - efter att ha samlat mod till mig och í sista sekund konfronterat en skräckinjagande controllinguppgift som ska gås igenom på föreläsningen om några minuter. Hur resultatet blev låter vänta på sig även om det kändes rätt ok efter att ha müsräknat lite på morgonen med telefonen som hjälp. Hur som helst är det lätt att vara feg och bli avskräckt av utmaningar och avstå från att konfrontera dem när de egentligen inte är så svåra att ta sig förbi, något som kan vara värt att tänka på ibland.

Ursh, vilken moralkaka, ge mig en snüting!

Tisdagar är veckan jobbigaste dag med 4 timmar tüska med start klockan 10 följt av 4 timmar "ledigt" till klockan 18 följt av två timmar International Management. De dürbara två timmarna innan tüskan börjar spenderas alltid med andan i halsen för att hinna göra klart veckans läxa, ett koncept som hittills funkat klockrent till idag när ett ihärdigt brandalarm i språkbüggnaden satte stopp för planerna. Helt klart fel läge med en text på 200 ord att skriva klart på 35 minuter. Ingen tid att förlora, i med öronpropparna och ignorera oväsentet! vilket gick bra i ca 5 minuter innan en vaktmästare slängde ut mig med motiveringen att det faktiskt kunde brinna. Efter att ha balanserat mig ner för brandtrappa med datorn i högsta hugg och en vattenflaska mellan tänderna hittade jag ett bra stenbord utanför i januarikülan där jag kunde slå mig ner
och skriva klart texten, helt oberörd av defüra anländande brandbilarna som snart skulle få vända eftersom att larmet troligen utlösts av någon skojjara som rökt i hissen.

För att smälta lunchen gav jag mig ut på en prommenad i närområdet, efter strosat runt ett tag bland i de gamla öst-kvarteren öppnade sig plötsligt en stor öppen framför mig. En ca 100 meter bred gång mellan en järnväg och bostadsområdet som skulle visa siga vara ingemanslandet mellan de två murarna. Kvar på platsen fanns bara en hög med gamla murrester, lite bråte som hemlösa släpat dit och en trist stämning.




Två bra "murlåtar" är dock värda att nämnas

Ebba grön - Die Mauer http://www.youtube.com/watch?v=84qX3vRb7ZY&feature=related

Morgonen böjar för min del oftast klockan 07:00 med en trög uppstigning, och en efter en lång och smärtsam process glider jag i mina mina tofflor och vinglar ut till badrummet för att avnjuda en skön dusch. Duschnjutningen, denna vanligtvis oinskränka facilitet är i vår lägenhet begränsad till endast några minuter innan varmvattentanken tar slut och chockerar dig med en pltöslig kaskad av isvatten när man står halvt insmord i schampoo. Morgonen fortsätter med stress att hitta alla böcker, packa väskan och funderar om man har glömt något viktigt innan det slutligen bär iväg mot tunnelbanan. HÄR! väl på plats tar allt elände sin vändning när man stiger in i den sköna morgonatmosfären som råder i vagnen och man känner att alla andra medresenärer har haft det precis lika jävligt som dig själv. Här i tunnelbanevagnen är vi dock alla i händerna på det tüska tunnelbanesüstemet som tar väl hand om oss, här kan vi slappna av, ta upp en god bok och dela 10 minuter av njutning tillsammans innan vi kastas ut i vardagen, alla åt olika håll men alla bär vi med oss den härliga tunnelbanegemenskapen som füller oss med värme och stürka.