Sydkorea
För några veckor sedan svor jag en ed för mig själv att jag aldrig mer skulle skriva ett inlägg på denna blogg så länge samma skitbloggverktyg existerar, en ursäkt som tycks ha mottagits med föga förståelse från mamma. SÅ mamma, detta inlägg är dig till.
Inte mycket har hänt på sista tiden, vi jobbar och står i på dagarna. En dag består ofta i att vi sitter och läser en hiskelig massa teoretiska rapporter om av allsköns ekonomiskt slag, diskuterar ett upplägg eller försöka boka in någon intervju. Intervjuerna är överlägset roligast, vi har haft turen att få intervjua personer på höga nivåer inom organisationen vilket är enormt intressant och lärorikt. Att sitta och läsa böcker om internationaliseringsstrategier i olika textböcker är inte så upphetsande i sig men befinner man sig på plats i Kina där marknaden växer så det knakar och man har turen att få vara med och ta del av det live blir det helt plötsligt väldigt intressant.
För några veckor kom kaptenen på Volvoskutan och kollade läget på kontoret, jag tog läget i akt och hängde med på VD Leif Johanssons presentation:
På kvällarna är vi i regel så trötta att vi inte orkar göra så mycket, lyckligtvis har vi ett gym i källaren där vi kan slå ihjäl tiden. För någon månad sen fick jag för mig att jag skulle springa Höga Kusten maraton – Sveriges hårdaste och vackraste maraton i augusti men sen blev jag drabbad av en megaförkylning så nu har det inte blivit mycket sprungit på sista tiden. Innan jag blev dålig hann jag dock med att springa halvmaraton 2 ggr på bandet och milen ett tiotal gånger.
Nu i helgen drog vi en weekend i Seoul i Sydkorea där vi han med lite guidade turer, bland annat åkte vi buss till den nordkoreanska gränsen och tittade in landet med kikare. Det var väldigt intressant med tanke på den konflikt som råder. Seoul var en väldigt vacker stad, den var mycket grönare än peking och uppenbart mer välbergad. Peking är väldigt platt men Seoul låg vackert inspräng mellan skogsklädda berg och hade många backar och grön i staden. Lite av asiens svar på San Fransicso kanske man skulle kunna säga?
lite bilder från helgen:
Grattis Nordkorea, nu öppnar Dressman!
Golf, långtradare och får
Efter att ha turistat i Shanghai har vi tvingats jobba hårt i en period nu för att komma upp på spåret igen för att hålla jämna steg med Schillers hårda plan. Senaste tiden har det blivit en del panikskrivning av empiri- och metodkapitlet. Att skriva medotik är lustigt alltså, spontant känns det som processen med metodskrivande går ut på att man tittat på några gamla uppsatser för att få en blick om vilka olika rubriker som bör vara med, sen läser man lite i en metodbok, plockar ut ett valt stycke och försöker med våld, skorhorn och vaselin att få det att passa in i den egna uppsatsen. Många med oss har lagt fram den synpunkten och Schillers synpunkt är att metoden ska förklara hur just vi har gjort för att skapa kunskap. I vårt fall kommer det handla om att säkerställa en bra Empiri, dvs till stor del förklara hur vi jobbat för att få de kinesiska lastbilshandlarna att förstå våra intervjufrågor.
Förra veckan åkte vi ut till en volvoåterförsäljare för att se i praktiken hur man jobbar med att kränga lastbilar i Kina och sköta service. Innan hade i alla fall jag bilden i huvudet av stampande jordgolv och skrot upp till taket men ännu en gång får man radera ut en fördom om kinas teknologiska utveckling. Här fanns datorer för allt!
Förra veckan i Shanghai drabbades jag av en infektion i ögot (drar jag till med) som gjorde att jag fick jätteont och knappt kunde se någonting för att det sved så mycket så då tänkte jag att det var dags att göra någonting jag skjutit upp länge, nämlingen: Skaffa glasögon! lyckligtvis är det inte något större projekt här, man knallar in till en "optiker" i ett köpcentum med en lapp med ditt synfel och vips så har man ett par schyssta glajjor för ett par hundralappar!
Som rubriken också antyder har det blivit lite golf på sista tiden. När jag var liten gick startskottet för säsongen i samband med den stora städdagen i april på Vägnön golfklubb i härnösand sen var det ivrigt knackande långt in i senhösten. Tyvärr har det blivit mindre och mindre av den varan på senare år. Dels på grund av tidsbrist och dels på grund att det blev så förbaskat dyrt när man inte är junior längre, spelar man inte tillräckligt mycket kostar ett medlemskap många hundralappar per runda! Här i peking är det precis lika okristligt (obuddhistiskt?) dyrt men några bollar på ranchen kan man allt unna sig. Jag och Filips pappa Rolf har hunnit med några hinkar under helgerna vilket är jättekul! Pekings golfbana är inklämt mitt mellan höghusen med eventuella monsterslicear stoppas upp av skyddsnäten på sidorna.
Här kommer lite bilder!
Eco-fuel
cykeltur med Fille
Himlens tempel: För flera hundra år sedan tog den Kinesiske kejsaren av Ming-dynastin en puck för laget då han tvättade sig, avstod från mat, kvinnor och annat otyg innan han tog sig upp i templet och offrade ett djur för att gottgöra det kinesiska folkets synd.
luftigt och skönt!
Morsade på Mao, han var kvar
Shanghai
Nu var det länge sedan jag skrev och kritiken har börjat ströma in. Intressant nog mest från dem som jag pratar mest frekvent med hemifrån, hur tänker ni där?
I veckan fick jag den stora äran att hänga med familjen Holmdahl/Ågren till Shanghai för att bevittna de gigantiska världsutställningen "World Expo 2010". Temat var "Better cities, better lives" och gick i runda slängar ut på att alla länder i världen ställde upp med en pavilong i vilken man slängde upp så mycket vackra bilder på det egna landet som möjligt och slog sig för bröstet med de bästa miljöframstegen landet kunde uppbringa, medan andra som inte hade gjort så många framsteg såg det fina läget att kränga på turister lite souvenirer. Krystat eller ej så var det väldigt imponerade mässa med många saker att titta på.
Sverige bjöd upp med en paviljong stor som en icabutik och öste på med bilder på snygga stockholmare som paddlade kajak i motljus och andra som tittade förälskat mot ett äpple eller glödlampor. IKEA, Volvo och Alfa Laval var på plats och ställde ut sina nyaste miljöframsteg och naturligtvis fanns det en massa "dah-laa horses" på plats.
På det hela taget var det en kanondag och även om många paviljonger föreföll lite klychiga och uppenbara för en svensk som tror sig ha koll på klimatet så är väl ändå huvudsaken att budskapet sätter sig i huvudet på de ca 85 000 000 miljoner kineser som förväntas besöka mässan under halvåret den pågår, här kan det ske en förändring
I shanghai passade vi även på att åka upp i TV-tornet som med sina sinnessjuka 468 meter kvalar in som världens tredje högsta byggnad, några hundra meter ovanför både mark och moln kunde man gå ut på en glasgolv vilket var precis lika dumt som det låter om man har lätt för att kissa på sig.
Idag har vi varit hos skräddaren för tredje gången, Fille kände sig nöjd och hämtade ut sin kostym, men jag tyckte att min behövde göras ännu lite snävare i midjan. Min gamla kostym som jag hade sedan innan fick jag tillbaka idag efter att ha sytt in den i midjan och ryggen, resultatet blev fantastiskt bra! dock lät jag skräddaren gå en rond till med brallorna som är lite lite lite lösa i midjan för att det skulle se riktigt bra ut, en marginal som troligen kommer jämna ut sig på naturlig väg inom en femårsperiod men jag tyckte det var lite trist att räkna in en gubbmagemarginal i kostymen vid 25 års ålder så jag la in dem lite extra! resultatet låter vänta på sig med spänning!
Imorgon ska vi ut till en "truck dealer" och ser hur det går till när man kränger lastbilar över disk, ska bli väldigt spännande!
Sverige bjöd upp med en paviljong stor som en icabutik och öste på med bilder på snygga stockholmare som paddlade kajak i motljus och andra som tittade förälskat mot ett äpple eller glödlampor. IKEA, Volvo och Alfa Laval var på plats och ställde ut sina nyaste miljöframsteg och naturligtvis fanns det en massa "dah-laa horses" på plats.
På det hela taget var det en kanondag och även om många paviljonger föreföll lite klychiga och uppenbara för en svensk som tror sig ha koll på klimatet så är väl ändå huvudsaken att budskapet sätter sig i huvudet på de ca 85 000 000 miljoner kineser som förväntas besöka mässan under halvåret den pågår, här kan det ske en förändring
I shanghai passade vi även på att åka upp i TV-tornet som med sina sinnessjuka 468 meter kvalar in som världens tredje högsta byggnad, några hundra meter ovanför både mark och moln kunde man gå ut på en glasgolv vilket var precis lika dumt som det låter om man har lätt för att kissa på sig.
Idag har vi varit hos skräddaren för tredje gången, Fille kände sig nöjd och hämtade ut sin kostym, men jag tyckte att min behövde göras ännu lite snävare i midjan. Min gamla kostym som jag hade sedan innan fick jag tillbaka idag efter att ha sytt in den i midjan och ryggen, resultatet blev fantastiskt bra! dock lät jag skräddaren gå en rond till med brallorna som är lite lite lite lösa i midjan för att det skulle se riktigt bra ut, en marginal som troligen kommer jämna ut sig på naturlig väg inom en femårsperiod men jag tyckte det var lite trist att räkna in en gubbmagemarginal i kostymen vid 25 års ålder så jag la in dem lite extra! resultatet låter vänta på sig med spänning!
Imorgon ska vi ut till en "truck dealer" och ser hur det går till när man kränger lastbilar över disk, ska bli väldigt spännande!
Tåget till shanghai
Dah-laa horse
Indiens paviljong
norwegian wood
Shanghai
golvläggaren var spindelmannen
Bilmässa och skräddarbesök
Igår besökte vi bilmässan och den var enligt tidigare spekulationer någontingt helt i hästväg. Alla tusentals bilmärken på plats raderade en gång för alla ut fördomen av den kinesiska fordonsparken beståendes av gamla moper och småbilar. Bilindustrin växer bokstavligen så det knakar men efter att ha sett alla nya kinesiska bilmärken som presenterades undrar man direkt: hur ska alla klara sig?
Nya volvo s60 fanns på plats vilket var kul att se, av förklarliga skäl känner man sig lite nöjd och till och med nästan lite stolt som svensk när man strosar omkring i Volvos utställningsområde, men av vilken anledning? Det var länge sedan Volvo PV var svenskt, men ett amerikanskt ägande kändes på något sätt mindre avlägset än ett kinesikst. Ska bli spännande att se vad som händer med märket.
Mindre stolt blev man när man kikade in i SAAB/Spykermontern, Spykerbilarna var jättehäftiga och det var kul att se dem på riktigt istället för bara på TV. Saab däremot ställde fram en 9-3 cab och en vanlig version av 93. föga imponerande och lite konstigt att bilen som är tänkt att rädda företaget (95) inte ens var på plats.
Trots allt ögongodis försökte vi i alla fall få någonting gjort, Vi blev tipsade av Peter, direktören för Volvo IT i kina att göra en jämförelse om hur långt "telematics-lösningar" (något komplicerat informationssystem i bilar) kommit bland kinesiska billtillverkare och jämföra med övriga konkurrenter. Verkligen ingen på plats kunde engelska, jag lyckades emmellertid få till några bra snack med BMW- och Audi på tyska.
Idag har vi varit förbi en skräddare för att sy upp kostymer, jag tog med min gamla för att slippa besvara alla komplicerade frågor om knappar, handsydda knapphål, slag mm. Jag passade dessutom på att be skräddaren göra lite modifikationer på min nuvarande, jag passade på att sy in den i mindjan och smala av byxbenen en aning. Såhär i efterhand är jag lite orolig för min ögonsten som ligger på operationsbordet och saknar mig någons stans ute bland peking gränder.
Ferarri
Saab/Spyker
Volvo
Mercedes
Geishan från Ullared
En kväll på sofflocket
Så får det bli!
Internet har inte fungerat de senaste dagarna, men det är lugnt! här i Beijing finns det alltid någonting att sysselsätta sig med på kvällarna. I huset (läs skrapan) vi bor i finns i princip allt i källaren, gym, spa, simhall, bowling, bra mat och shopping och har man tröttnat på det är det bara att kasta sig på soffan och slå på ett avsnitt av Nile City.
Internet har inte fungerat de senaste dagarna, men det är lugnt! här i Beijing finns det alltid någonting att sysselsätta sig med på kvällarna. I huset (läs skrapan) vi bor i finns i princip allt i källaren, gym, spa, simhall, bowling, bra mat och shopping och har man tröttnat på det är det bara att kasta sig på soffan och slå på ett avsnitt av Nile City.
Idag har vi varit riktigt duktiga på jobbet. Vi öppnade hårt med att klura ut några smarta frågor till en marknadsföringskvinna på lastvagnsavdelningen och fortsatta hårt resten av dagen med att läsa in oss på teorier. När man skriver uppsats får man tydligen inte bara slänga ur sig vilken okontrollerad smörja som helst utan man måste istället backa upp dem med ett teorietiskt fundament vilket gör det hela så fruktansvärt mycket stelare. Hittils har vi tillämpat Ejjans taktik: "kör bah!" vilket fungerar minst lika bra i vår mening.
Det är riktigt bra att jobba åt en tung arbetsgivar som Volvo, har vi några bra förslag så lyssnar de och under deras vingar får vi auktoriteten att göra lite roligare saker. Planen i den närmsta framtiden är att bli skickade till stad någon annan stans i Kina (som jag aldrig minns namnet på) där bilindustrin har ett starkt fäste, här ska vi sedan knacka dörr och intervjua andra "dealers" som BMW, Audi och Volvo PV och ta temperaturen deras IT-lösningar. För en bilintresserad kommer det bli skitkul!
På fredag ska vi på bilmässan i peking tillsammans med vår chef som vi rapporterar till, motivet med detta för vår del var nog inte mer komplicerat än att det alltid är fint och gå på bilmässa men förhoppningen är att vi ska kunna knyta några kontakter som kan vara värdefulla att intervjua i ett senare skede.
Beijing
Sådär ja!
Nu är det läge att damma av bloggen igen, Berlin är avslutat, kurserna tillgodoräknade och nu har nästa utmaning börjat - Kanidatuppsats åt Volvo IT och Volvo Lastvagnar i Beijing!
På måndag är det två veckor sedan vi landade i ett ovanligt molnfritt Peking, sedan dess har smogen krypit sig in mellan skyskraporna och alla nya intryck har gjort det svårt att hinna med att rapportera.
För er som är oinvigda i situationen så kommer jag och min studiepolare Filip Holmdahl att befinna oss här i nästan tre månader för att göra ett förhoppningsvis inte helt vedervärdigt utrednings uppdrag åt Volvo som med en akademisk tvist dessutom skall kunna godkännas som en c-uppsats. I korta slängar har vi i uppdrag att på något sätt analysera och utvärdera det "business value" för kunden som uppstår av att implementera Volvos IT-lösningar i försäljnings- och eftermarknads processer. Detta kommer helt klart att bli en utmaning när min tidigare kunskap inom IT-områder stavades "Facebook" (som för övrigt är förbjudet i Kina)
Vi har landat väldigt bra på Volvokontoret och blivit tilldelade varsin bärbar dator, ett eget kontor och inte minst ett passerkort med bild som dinglar runt halsen. Jag vill gärna i min vildaste fantasi att kinerserna på kontoret som jobbat där tar mig för en influgen svensk ledningskonsult som stryker omkring i kontorslandskapet med en kaffekopp och pannan i djupa väck.
Ständigt vid vår sida har vi Erica Wang, jurist och Human resource specialst som ser till att vi inte gör några dumma saker, som att betala för mycket någonstans eller bli överkörda av en buss i den tunga trafiken.
Tiden hittills har hittills gått att försöka få klarhet i vårt uppdrag genom en rad intervjuer med anställda i olika funktioner, allting tar lite extra tid här när varken vår eller de andra anställdas engelska är på topp! På fritiden har vi såklart hunnit med en massa turistande när vi inte legat och tagit igen oss i bubbelpoolen i huset där vi bor.
Här kommer lite bilder:
huvudvärk och boktips
När jag kommer hem efter 12 timmar i skolan ser jag att jag har missat att dricka upp morgonkaffet som står och skräpar på skrivbordet - inte kostigt att jag haft ont i huvudet som ett svin hela dagen!
Å andra sidan har dagen inte varit så dum, eftersom huvudverken gjorde att jag legitimt kunde strunta i engelskalektionen och gå och köpa en bok istället. "Es gab kein Sex im Sozialismus" heter den och består av små roliga anekdoter från och missförstånd kring det alldagliga livet i Sovjetunionen. Boken som skulle kunna beskrivas som en tüsk/rüsk motsvarighet till "två nötcreme och en moviebox" är skriven av en komiker som tills Unionen föll bodde i Moskva men sedan drog till Berlin såfort han fick chansen.
Ett riktigt roligt kapitel ur boken handlar om hur planekonomin (med sina fasta priser och mägnder) ibland ledde till några små missar, t.ex. den sjuka mängden sköldpaddor som fanns i handeln till vrakpris. Vad dessa skulle tjäna till är högst oklart, men vad de kom att tjäna till var för sovjekidesen desto uppenbarare, alla köpte nämligen upp ett lager och använda dem till mer eller mindre vetenskapliga test. t.ex. testade hur länge paddan klarade det i tvättmaskinen eller om den pallade att bli överkörd av en bil - så gick det alltså till!
vem har sagt att det är trist med historia?
"Härnösand på väg att säcka ihop!"
I alla fall om man ska tro upprörda härnösandsbon Kjell Nordstrand som är missnöjd med kommunens aggerande eller snarare brist på aggerande vid borttransporteringen av skrotbilen på Lidls parkering . Kjell som på egen hand bedrivit egen research under sina lunchprommenader runt nattviken tücker det är totalt oacceptabelt att någont inte kommit upp med en lösning på problemet.
Kjell på skrotbilsjakt
Kjell på skrotbilsjakt
Vita göttiga ostklumpar
Om ungefär en och en halv månad flüttar jag tillbaka till Sverige igen. Det finns många uppenbara saker och ting som är lätt att sakna hos Berlin t.ex. att det alltid finns något att göra, den underbara atmosfären här och alla människor man har lärt känna under året. En av de mindre uppenbara sakerna att sakna är de förmånliga ostpriserna vilket har gjort att jag funnit det optimala mellanmålet. Nämligen en mozarellaklump och en banan (som för övrigt är halva priset mot sverige). Det må låta total verrückt men faktum är att det smakar helt ok och är näringsmässigt helt optimalt!
Ser man dock till de sociala kostnaderna som kan följa efter att stå och spruta ut "mozarella vatten" ur en plastpåse ner i en sopkorg och sedan att äta en ostklump som den vore ett äpple blir naturligtvis prisbilden en helt annan.
Länge sedan sist
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det är inget att hänga läpp över, tvärt om! i mitt fall burkar det vara ett sundhetstecken att jag har haft vettigare saker att fördriva tiden med. Sista tiden har Jennie bott här i två veckor, det har varit riktigt gött och välbehövligt med någon som håller koll på mig och ser till att jag sköter mig.
"-Nils, varför har du vikt upp büxorna sådär? du ser ut som ett pretentiöst proppsnöre som flüttat till Berlin och säger att du älskar staden!"
"-Nils! ska jag säga varför jag har tofflor på mig i badrummet? Nej just det! det vill du inte veta!"
Lite tjat till trots har det varit två underbara veckor.
Idag var det fint väder även om det har blåst en del, tidigit i morse ringde Emma och slet upp mig och tückte att jag skulle åka med henne och Viktoria och bada i Wannsee som är en sjö utanför Berlin där Hitler och några gubbar för några årtionden sedan satt och bestämde att de skulle ta ihjäl alla judar i hela världen. Idag var det lite bättre stämning med skinande sol även om det blåste lite för mücket.
Även kvällen bjöd på kanonväder till den milda grad att jag bestämde mig för att köpa en läskburk för att förhöja upplevelsen en aning, tüvärr hinner jag inte mer än sätta mig på en spårvagn innan en otäck punkare kommer fram till mig och säger att han vill smaka på min läsk. Jag blev skiträdd, gav honom burken som han snabbt nöjt bäljde i sig och jag tvingade titta i golvet resten av resan för att slippa möta hans förnedrande blick.
Så trist med allt gnäll
Alltså nu får de fan ge sig, det är helt sjukt vad jag får utstå skit här hemma. Att gå ut i köket eller korsa lägenheten är alltid förenat med risken att bli utsatt för en gnällattack för att i deras ögon ställt till med något otüg i köket eller badrummet. Att kalla det en risko vore att underdriva det hela, att säga att en risk finns innebär även att det finns en chans, som ofta är större att det blir det potivia utfallet. Så är det inte i det här fallet, att entra köket efter klockan 17:00 innebär 100% gnäll:
Här kommer ett Axplock:
- Nils, kan du ta med soppåsen någong gång du med, vi har aldrig sett dig göra det
- Nils, kan du tänka på att stoppa osten i tupperware burkarna i külskåpet, den luktar och jag laktos känslig
- Nils, kan du tänka på att inte lüssna på Orup
- Nils, kan du torka upp fläckarna på golvet i badrummet där du har kissat (något duschdrapperi var skurken)
- Nils, kan betala för den nüa gemensamma vattankokaren med laserstrålar som skiner upp tevattnet när det bubblar
- Nils, kan du öppna fönstret när du stekt korv
- Nils, kan du tänka på att inte lämna bestick på rummet
- Nils, kan du tänka på att inte tända lampan i hallen på morgonen, det skiner in genom mitt nückethål och träffar mig i ögat
- Nils, kan du tänka dig att ha 15 grader varmt på rummet, det är dürt med gas
-Nils, lämna inte kvar köttfragment i stekpannan, jag är vegitarian
Svinhundar på besök
I helgen har Gustav Rüderman, min gamle kollega från SCA och hans polare Magnus varit och hälsat på. Helgen har minst sagt varit intensiv med två klubb-besök, (På fredagen "Water gate" och på lördagen det berüktade Berghein) öldrickande i parker, loppmarknader och ett fruktansvärt okünnesätande av dönerkebab och pizza. Kort sagt: Den inre svinhunden har fodrats väl som tüskarna hade sagt.
Att både ha kakan och äta den
Efter många vändor hit och dit tücks jag äntligen har kommit fram till den slutliga lösningen i bostadsfrågan inför hösten. Redan i årskurs två började jag och Gustav smida de första plenerana på att upprätta någon form av kollektiv inför det fjärde året. Fördelarna med detta vore uppenbara som t.ex. stordriftsfördelar i matlagningen, sünergieffekter i skolarbetet samt möjligheten att upprätta någon form av cowboü-tema i vardagsrummet och bibehållen möjlighet att gå runt i kalsonger hela dagarna. Vidare motivering av koceptet behövs knappast.
TIlls! att jag och Jennie började snacka om att flütta ihop, något som tidigare inte varit aktuellt innan jag pluggat klart. Detta var alltså en chans svår att tacka nej till. Dock var det ett stort problem med boende, hur skulle det gå att bo två i min lilla lägenhet? hur fixar men en nü lägehet med 17 köpoäng? och vad hände med löftet till Gustav? stort ångest! I ett skämtsamt läge hade vi snackat om att flütta ihop alla tre i en lägenhet, ett alternativ som jag inte hade räknat med tills att Gustav, kvick i tanke och handling som han är, fick nüs om en trea i bra centralt läge i Linköping och dessutom lückades sälja in iden till Jennie. Som planerna ser ut ideg blir det en kompromiss mellan det bästa av två världar, samboskap och flakmopedåkning i ett - kan det bli bättre?
Hett tempo på seminariet
Efter tolv timmar i skolan känner man sig lite lagom degig i huvudet. Varje onsdagskväll mellan 18-20 har jag och Emma ett seminarium i International Managament, här gäller det till varje vecka att läsa en forskningsrapport och för att sedan dammsuga den på "vetenskapliga luckor" där författarna kan ha tänkts ha missat något eller om vi helt enkelt har något annat smart att tillägga. Varje onsdag är det alltså dags att diskutera detta, vilket naturligtvis är lagom kul när allt sker på tüska. För egen del går kvällarna mest ut på att nicka och se eftertänksam ut vid rätt tillfällen och med lite tur kunna flika in med något inlägg då och då. Idag var jag faktiskt riktigt duktig och öppnade munnen vid hela tre tillfällen, det innebär att jag kan hålla tüst två seminarier på rad utan sabba till statistiken.
Nej nej, skämt åt sido ifall någon framtida arbetsgivare skulle läsa detta. Nu framställde jag mig själv som en latmask och det är inte sant! Det är faktiskt skitintressant och debatterna blir oftast väldigt bra, problemet är bara att man oftast kommer på väldigt bra ideer men det är så förbaskat svårt att få ur sig dem på ett förståligt sätt och samtidigt uthärda blickarna från 20 tüska studenter och två forskningsassistenter.
Jag vet inte om det har med tüskarna över lag att göra eller grabbara och tjejerna på Humboldt Universität är lite mer snille än genomsnittet. Hur som helst är det ingen hejd på dem när de släpper loss på seminarierna, varje inflik är nämligen alltid extremt välunderbüggda, gärna med fem företagsexempel från Fortune-500's ranking plus en jämförelse med transaktionskostnadsteorin (funkar alltid för att få lite extra cudos hon professorassistenterna)
Aja, jag överlevde en onsdag till iaf, nu till ett annat ämne. Musik är märkligt alltså. När jag väl lyssnar, lyssnar jag till 89% aldrig på texterna. Detta slog mig idag och jag bestämde mig för att göra ett försök till bättring på tunnelbanan. Detta skulle visa sig vara förjäves och bara leda till förvirring. Iofs kanske inte mitt studieobjekt var det bästa, någon har en blekaste om vad U-båten har med någonting att göra?
.
Facebook skördar offer i föräldragenerationen
Alla vet vi att det kan få ödesdigrakonsekvenser att lägga ut för mycket information och bilder om sig själv på Internet.I metervis av tidningsartiklar kan vi läsa att Internet är ett informations-Mekkadär vem som helst kan hitta vad som helst i informationsväg om dig, Partybilder,fula semesterkort - you name it! Denna problematik som är kopplad tillden lättillgänglighet som sökmotorer och facebook idag erbjuder kan få en katalysatorliknandeeffekt när oaktsamt folk tenderar att skriva/publicera information först ochtänka i efterhand.
Dettaär en problematik som först och främst varit påtagligt bland ungdomar men påsenare tid även börjat leta sig upp i föräldragenerationen.
Vem skulle erbjuda den där mannen ett chefsjobb om anställaren visste att han bar såna hattar på fritiden? :)
(Bild: Facebook)
