Har muren fallit för gott?
Första gången jag hörde "wonderwall" var i en snowboardfilm i början av 1990-talet, Jag var 10 bast och brädan var en självklarhet för alla grabbar i samma ålder med någon form av självbevarelsedrift. Låten var helt fantastisk med en slowmotionfilmad scen med en åkare som surfade fram i metervis med pundersnö, filmat från en helikopter till toner av Liam Gallagher och hans Oasis. Sett ur mitt 10-åringsperspektiv föreföll kombinationen av metervis med puder, en sjukt ball åkare och "wonderwall" som en stilmässig bigbang! Titelt wonderwall var helt enkelt klockren när den anknöt din den närmast lodräta väggensom åkaren trotsade. Låten kom att symbolisera denna snowboardutopi för många år framöver och hade en given plats i mp3-mappen innan den slutligen kom att falla i glömska.
Lite äldre och lite mindre brädåkare befann jag mig i Asien någon gång i början av 2005. Här hade man också tydligen kollat på snowboardfilm, överallt på stränderna när klockan börjat dra sig in på småtimmarna såg man små grupperingar utspridda med filtar på stränderna, det givna inslaget i varje grupp var gitarrkillarna som satt i mitten, gärna på en öllåda eller en volleyboll och spelade med folk, röda av solbränna och med saltvattenstylat hår satt och sjöng med. Förr eller senare var det alltid någon som frågade om inte gitarrkillen kunde spela "wonderwall" vilket han naturligvis kunde. Ljubel utbröt och hela gänget sjunger entusiastiskt med. Någonstans långt bak i huvudet tinar minnet av snowboardfilmen fram och kombinerad med den balla människorna på stranden som man passerat på strandprommenaden. Wonderwall var tillbaka, Bättre och coolare än någonsin.
I Linköping 2,5¨år senare, på förfest med nolleklassen är det samma sak, Ett gäng studenter sitter kring en bordsgrupp i Ryd, dricker öl och har det bra. I mitten sitter Mattias Lind, gitarrkillarnas anfader och spelar. Efter att sjungit till Cornelius Vreeswijk och Green day några gånger kommer den oundvikliga frågan; "kan du spela wonderwall?" vilket vår stämningsguru naturligtvis kan. Stående ovationer utbryter. "åhh säger någon", "jaa, det här är min låt säger en annan". Själv förs tankarna tillbaka till snowboard och Thailand. Manãnafaktorn är hög i gruppen, folk sjunger med och gungar i takt medan vår gitarrist med flinka fingrar lotsar oss genom låten. När refrängen kommer uppstår en närmast kollektiv orgasm, wonderwall slår aldrig fel.
Samma sak är det varje gång en gitarr är på plats eller när man befinner sig ute. När sista låten har gått på ett disco börjar någon vråla "wonderwall!!" och får snabbt gehör, vissa drar det t.o.m så långt, att de, på allmänbegäran skriver "wonderwall" på armen och skickar upp den i skyn i hopp om att bander också sitter inne på en mysig gitarrkille som kan ta sig an låten.
Visst, låten må vara en skön, och framförallt trallvänlig stämningshöjare men nu känner jag att att jag fått nog av den låten för ett bra tag framöver och sjunger mest med plikttroget när jag hör den. ytterligare en wonderwallcykel har passerat. Jag må vara klar med "wonderwall" för denna gången frågan är när och hur den kommer slå till nästa gång, det enda som är säkert är att den kommer komma tillabaka.
Muren faller aldrig!
Jag ser en framtid i din blogg Nisse, verkligen, den var efterlängtad måste jag säga. Jag har tidigare varit en skeptiker vad gäller bloggar, men här ser jag potential till något bra.
Till min kommentar:
Snowboardfilmen! YES! Sportens "S" Special avsnittet Snowboard, svensk TV-historia och ett Grymmt soundtrack. Jag har faktiskt den gamla gobiten bandad på vhs, tillsammans med den tidlösa VM-kröikan från USA VM 94.
Wonder wall (W.w.) är ett givet minne från Snowboard programmet, sen finns det en till låt med i filmen som också är i klass med W.w. dock uutan hype. Problemet jag har här är att jag inte har den blekaste aning om vad låten heter, och efter att den gäckat mig i sisådär 10 år har jag givit upp mitt sökande och låten hade faktiskt fallit i glömska tills det att du drog upp snowboardprogrammet. Nu ska jag ge mig ut på jakt igen...all hjälp uppskattas.
Jag tror att låten i fråga låg till en sekvens där ett gäng åkare körde i lite plattare terräng och gjorde softa dropp och hoppade på kullar...ev. började åket i en pist...mina minnen är vid det här laget ganska vaga.
Slutligen Nils. Det kan inte vara så att du helt enkelt ledsnat på hela konceptet gitarr-och-trivsel-killar!? Jag dansade ganska hårt till W.w. senast för en dryg timme sedan på Snerikes nation i Uppsala och måste medge att den nog håller ett tag till, även om det inte kan mätas med den första bekantskapen.
Förövrigt var åkarna i W.w. brudar, något som gick upp för mig ca. 3 år senare...lite lätt besviken blev jag allt.
Lycka till med bloggandet! Jag följer med spänning.
