Den japanska arbetsmoralen är det inget fel på
Det var något som vi fick bevittna under dagens tüskalektion. Lektionen inleddes på sedvanligt maner med ett kortfördrag från två klassdeltagare när deras uppgift är att delge oss andra av något intressant de upplevt i Berlin under sin vistelse här. En rysk tjej öppnade med ett berätta om ett "intressant" museum genom att läsa ett papper rakt av. Nästa man i startfältet var Jogi, en liten japansk kille med en gigantisk personlighet som jag brukar sitta bredvid på föreläsningarna, mest för att han är lite galen och jag har alltid funnit galna människor en aning tilltalande. Hur som helst, när det var dags för Jogi att inta scenen framför tavlan sitter han istället blickstilla på sin stol med en glasartad blick, varpå ett suckande ljud kommer ur hans mun följt av en hulkning. Hulkningarna och den glasartade blicken ackompanjeras av en klar rännil av saliv ur mungipan. Folk i klassrummet uppmärksammar det som är på väg att ske och läraren ger mig panikartade order att föra Jogi ut ur klassrummet för att rädda den tyska heltäckningsmattan. Jag tar Jogi under armen som nu är sekunder från att kasta upp för att föra honom till toaletten. Halvvägs ut ur klassrummet slingrar han sig ut mitt grepp, hastar sig fram till tavlan med svetten i pannan och säger på skakig tüska
"-Hallo, Heute will ich eine Vortrag über deutsches Bier Halten"
(Hej, idag ska jag hålla ett föredrag av tüsk öl)
Vilket han också gör för att sedan sätta sig på stolen med ett skratt. På rasten berömde jag honom för den strålande insatsen och över en bratwurst på hörnet förklarade han att han lätt kunde bli lite illamående när han druckit Deutsches Bier.
Jogi - He's the man!
