I väntan på ett leende
Ni som läste förra inlägget får inte tro att det gårt någon nöd på mig i lägenheten, långt ifrån! Jag har ett gigantiskt rum i en lägenhet i ett kalasläge som jag trivs i och det är lyckligtvis bara en av de två damernas om är lite komplicerad att förstå sig på. Gårdagens sammandrabbning kom snarare att ses som en milstolpe i språklig utveckling, nämligen; Att kunna lacka ut på ett främmande språk utan att börja stamma, spotta och slå knut på tungan ser jag som ett stort framsteg.
Just nu sitter jag på Theologiska fakulteten som ligger mitt emot den ekonomiska, här är nämligen ända stället i Berlin som erbjuder fria läseplatser. Förvisso sitter jag just nu i fiket och slår ihjäl tid men ambitionen är att göra en förflyttning och hugga tag i några managementuppgifter innan jag skall ut och hämta Jennie på flygplatsen 17.30
