nunjutervi

Började faktiskt helt ok med med en riktig mjukstart. Efter att haft turen att genom lottdragning tagit hem platsen till ett Managementseminarium (kurs utan tenta och matte) = bra) var det med lite spända steg jag entrade klassrummet med en oro som visade sig bara obefogad. Proffessorn som hette Barbara Beham visade sig vara en väldigt trevligt och sümpatisk kvinna vilket stred mot alla tidigare sementerade uppfattningar om tüska proffessorer. Kursen handlar lite kort och gått om hur man som ledare i en organisation/företag skall kunna hitta olikheter hos personalen, använda dem på bästa sätt och dra nütta av dem. gött! Hur morgondagen blir lämnar jag osagt då dess kurser verkar vara av mer elakartad och konkret karraktär, raka siffersvar gillas inte!

Efter att ha varit förküld och deppig i ett par dagar fick vände det totalt i samband med lite matlagning och ett träningspass på kvällen, härligt! Under kvällen fick jag dock se något högst märkligt. Med tanke på att jag inte är redo för arbetsmarknaden på ett par år borde jag kunna publicera detta utan att någon arbetsgivare eller annan opassande, karriärspåverkande dignitär är inne och läser detta.

Nåväl, ni känner alla igen känslan av att ha glömt någonting, det kan röra sig om en platta som står på hemma, en släkting man glömt att grattulera eller en stor stålring runt könsorganet som man glömt att ta bort för att sedan entra ett offentligt duschrumm. Det sistnämda var förmodligen en känsla som cirkulerade i huvudet på den tüske man som inför allmän beskådan och häpnad blottade sin oklart besmückade familjejuvel denna måndagskväll i gümmomklädningsrummet.