nunjutervi

Men optimisten har roligare på vägen" ¨lüder ett gammalt visdomsord sittandes på en magnet på Jennies spegel. Jag skulle tro att det ligger väldigt mücket i de orden.

Just nu känns saker och ting väldigt turbulent, imorgon slutar tüskakursen som varit någon slags verklighetsflükt från jobbiga saker som kursval och framtidstankar här i Berlin, istället har det bara varit att luta sig tillbaka och grammatiskt järnrörsmisshandla fransmännin i min grupp som inte har någon större koll på språket. Kursutbuder här i Berlin är inget vidare att rekommendera om man inte starkt gillar finansiering och nationalekonomi på hög nivå, personligen har jag tückt att dessa två ämnen tilltalat mig mest i Linköping men samtidigt känner jag mig själv och mina egna begränsningar och tänker därför i den mån det går satsa på Management och Marketing som jag tror jag är mer lagd åt. Kurser som tüvärr inte visade sig växa på träd här. Det kommer bli ett pusslande på hög nivå för att få det att gå ihop.  Men som de hårda grabbarna i Deutsche Aufbaukurs stufe 1.2 säger: Go hard or go home! att hänga läpp kommer man ingen vart med.

Just nu sitter jag och pustar ut efter en 1,2 mil lång springtur genom Berlin, det är lätt att bli högtravande i sin beskrivning av en springtur av denna kalliber genom Europas huvudstad (eller?) men jag vill verkligen påpeka den frigörande känslan resulterad av att indianhoppa sig fram genom Prenzlauersbergs alle'täckta kullerstensgator, förbi de pulserade pubkvarteres glada männsikor som itne brür sig om din framfart - här är ingenting konstigt! Optimisten har som sagt roligt på vägen, men idioten har bestämt skitkul!

På fredag kommer Jennie, jag gråter max en gång om året, men på fredag kommer jag nog göra det av lücka!