En kort tid av lycka

Lyder en titel till ett Ernest Hemingways verk men är även en bra mening att sumera denna nu snart passerade fredag. Innan inskrivningsprovet till tyskakursen på universiteten lyckades jag med konststycket att hoppa på fel pendeltåg, taskigt läge när då jag skulle möta Emma utanför universitetet klockan 8. Lyckligtvis gjorde Emma samma tabbe så skadan var minimal. Meningsskiljaktigheter råder kring vem som gjorde den bedrövligaste insatsen när jag klev på fel spårvagn medan Emma klev på i fel riktning - Vad anser ni? - personligen anser jag det lite halvslött att inte ha koll på kompassen.

Inskrivningsprovet i tyskakursen var precis lika kul som man kan förvänta att ett inskrivningsprov på ett Tyskt universitet kan vara. Dvs ett skitkul prov i en vacker lokal, jättelätt och inte det minsta ångestladdat. Dödsdommen med gruppindelning efter presation sker på måndag då alla resultat presenteras på en stor tavla i skolan, gött!

I samband med att just ha upptäckt att för mycket mat i kombination med den existerande gravitationen begåvat mig med en begynnande uppsättning sk. "chipstuttar" bestämde mig idag för att skaffa ett träningskort. Efter lite snabb reaserch på internet fann jag en McFit-filial mitt i det prunkande Prenzlaur Berg, taget! På plats iförd Gustav Rüdermans (Bild) grafiskt blommiga shorts  var jag först lite kritisk till utbudet som endast bestod av maskiner och löpband men efter en lika kritisk granskning av mig själv isåg jag att jag inte är tarzan och att maskinerna dög bra.
Lyckligt ovetande shortsägare
Efter en timmes kämpande med maskinerna avrundat med 20 min löpning var jag på plats i omklädningsrummet för lite obligatorisk streching (läs flexning) i spegeln.

"- Damn brotha, you've still got it!!" sa jag till mig själv och en kort tid av lycka infann sig tills att en svartmuskig, två meter lång och lite mer genetiskt lyckligt man uppmärksammar min omotiverade nöjdhet, skrider fram och avfürar hela registrer med poser via spegeln, rakt i ansiktet på mig vilket framtvingar en omedelbar reträtt från strechbänken. Nederlaget till trots var det med nöjda steg jag knallade till tunnelbanan, ett steg nämre en ordnad tillvaro!

Idag füller lill'gömman 25 år, jag kände att det var läga att visa vilken oerhört fin kille jag är såg jag skickade en blomma iklädd lite bär.  

                                                                                                                                                               
                                                                                                                                                             














Kommentarer
Postat av: bäcka

innebär 25årsdagen action?

2008-09-06 @ 09:50:14
Postat av: Nils Nordstrand

Haha, för Jennies del i alla fall, själv är jag en fånge i svendomens hårt sittande bälte i 15 månader till ;)

2008-09-06 @ 11:37:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0