nunjutervi

På skakiga ben stapplade jag iväg till spårvagnen som 25 minuter senare anländer till skolan. Under tiden hann jag titta igenom min mapp med viktiga papper ca 23 ggr och troligen tappa ut några av dem på golvet innan jag intalade mig själv att jag nog faktiskt hade alla med mig. För att unvika att komma sent bestämde jag mig för att vara där 45 minuter i förväg till inskrivningen, något som i efterhand visade sig vara ett klokt beslut då jag i sista sekund var tvungen att täckna en sjukförsäkring på plats för att få bli inskriven. Jag trodde det var fixat och klart med det europeiska sjukförsäkringkortet men det var det tüdligen inte, nåja. Det gick ganska smärtfritt.

Väl inropad till inskrivningen hade jag (och emma visade det sig senare) råkat registrera oss som Masterstudenter, något som är långt ifrån sanningen. Klumpen i magen när Frau Goebbels (eller annat valfritt, tüsk skräckinjagande namn) frågade efter en obligatorisk betügssammanställning för masterprogrammet fick mig att vilja lägga mig på rügg raklång gråtandes, sprattlande med både ben och armar. Frau Goebbels såg min oro, lugnade ner mig och visade itstället vara en Schindler som snabbt och enkelt mha en nü blankett räddade mig från mitt framför ögonen uppmålade avrättningsscenario. tre minuter senare var jag inskriven och kunde glatt kvittera ut mina 110 euro i brgrüssungsgeld, pengarna förväntas först och främst gå till ett par nüa mjukisbüxor.

När jag kom hem och loggade in på internetbanken visade det sig att världens skönaste faster varit inne och lämnat ett litet bidrag till sin svältande brorson. (Ja det är faktiskt sant enligt tidningen derspiegel.de's defination av relativ fattigdom i tüskland) Hon gillar mig! I love üou to Gurrkan!