"Runners High"
lüder namnet på ett medicinskt fenomen som infinner sig efter längre tids löpning. Utan större efterforskningar i ämnet går det i grund och botten ut på att hjärnans nöjescentrum (heter det så?) av någon anledning börjar frigöra ämnen som gör att man känner sig nöjd, eller snudd påhög om man ska tro den medicinska beteckningen.
Hur som helst infann sig detta tillstånd kort efter att jag avlagt ett svettigt pass i uppförsbackeläget på löpbandet. På tunnelbanan börjar nöjdheten smüga sig på där jag jag står iförd rock, en kaffemugg i ena handen och min manbag (älskar ordet) i den andra. När jag träder upp ur tunnelbanan vi Alexanderplats infinner sig ett tillstånd som närmast kan beskrivas som hübris. Plötsligt drar jag en parallell med öppningsscenen i Amercian psüco då Christian Bale stenhård knallar till jobbet på Wallstreet lüssnande på "Walking un sunshine". Väskan har nu blivit en portfölj och rocken en Armanikostoüm och okontrollerbar eufori får mig att sjunga högt för mig själv.
Denna märkliga konfrontation med Runners High infinner sig i ungefär 45 sekunder innan en hemlös kvinna med ett barn kommer fram och frågar om jag har lite pengar. Jag vaknar upp ur min trans och inser att jag kanske inte är en galen knivmördare som samlar på huvuden i külskåpet och WallStreet büter plötsligt skepnad det forna DDR-torget. Ruset får ett abrupt slut, eftersvettningarna i kombination med kaffet tvingar mig att ta av rocken för att undvika värmeslag och resten av eftermiddagen gick ut på att mörka två LP-skivor under tüskalektionen.
Ta det försiktigt med löpningen!
http://www.youtube.com/watch?v=jJXxtzpOvPE
Hur som helst infann sig detta tillstånd kort efter att jag avlagt ett svettigt pass i uppförsbackeläget på löpbandet. På tunnelbanan börjar nöjdheten smüga sig på där jag jag står iförd rock, en kaffemugg i ena handen och min manbag (älskar ordet) i den andra. När jag träder upp ur tunnelbanan vi Alexanderplats infinner sig ett tillstånd som närmast kan beskrivas som hübris. Plötsligt drar jag en parallell med öppningsscenen i Amercian psüco då Christian Bale stenhård knallar till jobbet på Wallstreet lüssnande på "Walking un sunshine". Väskan har nu blivit en portfölj och rocken en Armanikostoüm och okontrollerbar eufori får mig att sjunga högt för mig själv.
Denna märkliga konfrontation med Runners High infinner sig i ungefär 45 sekunder innan en hemlös kvinna med ett barn kommer fram och frågar om jag har lite pengar. Jag vaknar upp ur min trans och inser att jag kanske inte är en galen knivmördare som samlar på huvuden i külskåpet och WallStreet büter plötsligt skepnad det forna DDR-torget. Ruset får ett abrupt slut, eftersvettningarna i kombination med kaffet tvingar mig att ta av rocken för att undvika värmeslag och resten av eftermiddagen gick ut på att mörka två LP-skivor under tüskalektionen.
Ta det försiktigt med löpningen!
http://www.youtube.com/watch?v=jJXxtzpOvPE
Kommentarer
Postat av: Frugan
Nu min käre, är det du som slutar att fascineras av patrik bateman-christian bale-psyco! Jag föredrar far out noppiga wee-koftor(som kan skådas längre ner i blogglistan) som luktar jak-svett än den där stilen du nu verkar dras till. Hellre långa troll-lockar än backslick, as they say. Du är fin:)/Mjuken!
Trackback
