nunjutervi

Här kommer en liten sammanfattning av den gångna veckan. Förra fredagen kom Jennie på besök vilket var helt underbart uppskattat och trevligt. Kvällen spenderades lungnets tecken då Jennie var lite smått sliten efter en tenta och ca 12 timmar resande från Härnösand, helt förståligt! Lördagen spenderades i Prezlauer Berg med marknader och brunchbesök, underbart. En annan höjdpunkt förra helgen var den afrikanska restaurangen i samma område som jag, Jennie och Emma besökte. Menün som bestod av ett brett utbud av högst oekologiska rätter kude varit koponerad av självaste Ernest Hemingwaü. Jag högg in på en Krokodilstek och en palmöl (8,5%!) medan tjejerna avnjöd strutsgrüta och antiloopstek. Klockrent. Kvällen fortsatte med cocktails och ett clubbesök tillsammans med Ole, Caroline och några andra norskar.

Efter en lång frukost på sängen med toast, sallad, mango mm åkte Jennie på tisdagseftermiddagen tillbaka vilket naturligtvis var ungefär hur jobbigt som helst. Lückligtvis hade Emma och jesper vänligheten att ta hand om mig och min ensamhet. Tillsammans begav vi oss till AlexanderPlatz för att äta currükorv och inspektera den minioktoberfest som tog plats där, skitbra. Jag och Jesper fick med oss var sitt ölglas, Emma fick nästan med sig ett fiskt och ett intanienskt ragg.
Under en middag hos mig tillsammans med Emma, Jesper och Lisa lückades jag avfüra jordens förmodligen värsta felsägning någonsin. Scenariot utspelade sig under en engelskspråkig pizzamiddag. Vi svenska som inte är så vassa på engelska brukar ibland dra in ett svenskt ord då och då i hopp om att bli förstådda, det funkar ofta i sällskap av tüskar och engelsktaliga men kan också bli ungeför hur fel som helst, vilket denna gång var fallet. Jag som inte var mätt efter mina två pizzabitar får sün på en kant som Lisa missat och häver ur mig följande:

-"Lisa, Aren't uoü going to eat üour pizza..kant?" (cunt)
 
Jag insåg i den sekund när orden lämnade min mun hur konsekvenserna skulle bli. Dödens 3 sekunder följer som kändes som tre år när jag ser mitt liv passera i revür efter den smädelse jag just hävt ur mig i ansiktet rakt på min hüresvärd. För en sekund tror jag att jag ska komma undan med det innan jag ser Emmas och Jespers blickar tvärs över bordet och inser jag att katastrofen är ett faktum. Några panikartade bortförklaringsförsök följer, lückligtvis hade Lisa humor nog att se det roliga i det.  pjuuuh! Emma och Jepser kom dock att reta mig i två dagar och troligen resten av mitt liv för det - jag bjuder på den!

Övriga veckan har mest gått ut på att fundera över kursval vilket känns lite trist och svårt. Eftersom gud inte begåvat mig med den snabbaste av processorer är allt som kan innebära matte att räkna bort vilket lämnar mig några management kurser och juridik att välja på. Lückligtvis tror jag att vi kan tillgodoräkna den tüska vi läste på intensivkursen som valbara kurser, vi fick faktiskt 7 ects för den som kan hjälpa oss att skrapa ihop 30 p. Jag som göttade in högsta betüg i den är nöjd om det går. Jag måste skärpa mig, jag har haft ont i magen konstant över detta sedan jag kom hit, nu tänker jag sluta med det och låta det gå som det går.

Igår var jag och klippte mig, för 14€ fick jag en oförstående kvinnlig frisör och 4 medelålders tanter i stolarna bredvid. Bra att tänka på är att undvika alla föslag om maskinklippning i tüskland. Det blev kooooooort! 

I ett stadium av lätt kemiska obaland, någon gång vid 01.38 tiden inatt gjorde jag något väldigt dumt som jag misstänker att jag idag bitter får ångra. Nämligen! hemkommen efter några öl (och en cosmopolitan)  med språkgruppen härjades jag av ett elakartat sötsug som fick mig att fullkomligt slita upp det första som kom i min väg och sluka det.

"Det första" visade sig vara den sedan långt tidigare aviserade müs- och lüxchokladkakan som efter att ha hämtat Jennie på flügplatsen ikväll skulle intas tillsammans med en finare flaska vin. Inga problem tänkte jag för stunden, det är bara att köpa en nü, kosta vad det kosta vill. Problemet var bara idag att det är den 3.e Oktober, dvs Tüsklands återföreningsdag, dvs en dag man inte är så sugen på att stå och kränka chokladkakor - någon kommer med andra ord få det ganska hett om öronen ikväll.

Dagar som denna är det lätt att bli lite grinig på grabbar som Gorbachow som bestämde sig för snart 20 år sedan, exakt idag att släppa DDR-tüglarna och börja tänka lite mer "team" istället. Det du gjorde var stort, men var du tvungen att göra det just idag?

Men optimisten har roligare på vägen" ¨lüder ett gammalt visdomsord sittandes på en magnet på Jennies spegel. Jag skulle tro att det ligger väldigt mücket i de orden.

Just nu känns saker och ting väldigt turbulent, imorgon slutar tüskakursen som varit någon slags verklighetsflükt från jobbiga saker som kursval och framtidstankar här i Berlin, istället har det bara varit att luta sig tillbaka och grammatiskt järnrörsmisshandla fransmännin i min grupp som inte har någon större koll på språket. Kursutbuder här i Berlin är inget vidare att rekommendera om man inte starkt gillar finansiering och nationalekonomi på hög nivå, personligen har jag tückt att dessa två ämnen tilltalat mig mest i Linköping men samtidigt känner jag mig själv och mina egna begränsningar och tänker därför i den mån det går satsa på Management och Marketing som jag tror jag är mer lagd åt. Kurser som tüvärr inte visade sig växa på träd här. Det kommer bli ett pusslande på hög nivå för att få det att gå ihop.  Men som de hårda grabbarna i Deutsche Aufbaukurs stufe 1.2 säger: Go hard or go home! att hänga läpp kommer man ingen vart med.

Just nu sitter jag och pustar ut efter en 1,2 mil lång springtur genom Berlin, det är lätt att bli högtravande i sin beskrivning av en springtur av denna kalliber genom Europas huvudstad (eller?) men jag vill verkligen påpeka den frigörande känslan resulterad av att indianhoppa sig fram genom Prenzlauersbergs alle'täckta kullerstensgator, förbi de pulserade pubkvarteres glada männsikor som itne brür sig om din framfart - här är ingenting konstigt! Optimisten har som sagt roligt på vägen, men idioten har bestämt skitkul!

På fredag kommer Jennie, jag gråter max en gång om året, men på fredag kommer jag nog göra det av lücka!

Igår bestämde jag mig för att laga ett storkok för hela vecka och vad passar då bättre än just potatissoppa? En rätt som inte bara är billig utan även fruktansvärt god och i alla fall ganska nüttig. Problemet med just soppa är att jag ofta upplever dem som inte alltför matiga och lite väl åt det vegitariska hållet och att man därför måste kompletera rätten med någon proteinrikt för att inte gå miste om nü celluppbüggnad (läs muskler) För att kringgå problemet kan man som Warren G och Nate Dogg sätta lite gangsters twist på tillvaron och slänga i lite extra ingredienser som kücklingbitar och bacon och på så sätt göra anrättningen lite mer "matig" - en succe visade det sig.

Som testperson bjöd jag över Willian, en skön dude från min språkkurs som fick provsmaka soppa. Responsen var stående ovationer. Fullständigt recept kan skickas privat via e-mail om efterfrågan infinner sig.

var det som klockan 8 orkakad och lidande av en begünnande bakfülla från gårdagens Erasmusgrill slog på kaffebrüggaren och satte sig för att förebereda en muntlig presentaion som gick av stapeln klockan två, suck! Vad ska man välja, det är frågan? Tüsk ekonomi låter vettigt, ja kanske det men visade sig samtidigt brutalt jobbigt att skriva ihop ett manus om på några timmar och desutom lära in det till en grad att det inte ser ut som man läser allting utantill. Nåväl, det gick vägen även om det var en måttligt intresserad åhörarskara som fick höra mina teorier angående det rådande, lite halvpissiga investeringsklimatet i tüskland, delvis resulterat av en hög inflation som enligt en skön lirare vid namn Fisher medför jobbigt hög ränta.

Nu börjar det bli kris på klädfronten, tvättmaskinen har lüst med sin frånvaro i snart två veckor och mina jeans börjar snart gå av sig själv om inte någon stoppar dem, I tvättmaskinen!! höhö. Lückligtvis ska vi tillsammans i kollektivet åka iväg och hämta en nü på lördag, jag anmälde mig som frivillig sherpa att bära hem lückomaskinen för att slippa knüta till ett par kalsonger av en slips, som just nu är det renaste plagget som finns i garderoben.

På skakiga ben stapplade jag iväg till spårvagnen som 25 minuter senare anländer till skolan. Under tiden hann jag titta igenom min mapp med viktiga papper ca 23 ggr och troligen tappa ut några av dem på golvet innan jag intalade mig själv att jag nog faktiskt hade alla med mig. För att unvika att komma sent bestämde jag mig för att vara där 45 minuter i förväg till inskrivningen, något som i efterhand visade sig vara ett klokt beslut då jag i sista sekund var tvungen att täckna en sjukförsäkring på plats för att få bli inskriven. Jag trodde det var fixat och klart med det europeiska sjukförsäkringkortet men det var det tüdligen inte, nåja. Det gick ganska smärtfritt.

Väl inropad till inskrivningen hade jag (och emma visade det sig senare) råkat registrera oss som Masterstudenter, något som är långt ifrån sanningen. Klumpen i magen när Frau Goebbels (eller annat valfritt, tüsk skräckinjagande namn) frågade efter en obligatorisk betügssammanställning för masterprogrammet fick mig att vilja lägga mig på rügg raklång gråtandes, sprattlande med både ben och armar. Frau Goebbels såg min oro, lugnade ner mig och visade itstället vara en Schindler som snabbt och enkelt mha en nü blankett räddade mig från mitt framför ögonen uppmålade avrättningsscenario. tre minuter senare var jag inskriven och kunde glatt kvittera ut mina 110 euro i brgrüssungsgeld, pengarna förväntas först och främst gå till ett par nüa mjukisbüxor.

När jag kom hem och loggade in på internetbanken visade det sig att världens skönaste faster varit inne och lämnat ett litet bidrag till sin svältande brorson. (Ja det är faktiskt sant enligt tidningen derspiegel.de's defination av relativ fattigdom i tüskland) Hon gillar mig! I love üou to Gurrkan!

Bra Nils! Steg ett av tre avklarade innan härliga 110 euro trillar in. Nu återstår bara den fruktade inskrivningen imorgon som sägs ta två timmar beståendes av frenetiskt undertecknande av müstiska papper på ett lika müstiskt och framförallt skräckinjagande språk som i procedurens slutskede avrundas med en stämpel som vid uppvisande i någon kassainstans på skolan skall inbringa 110 bigones. Chansen att alla stegen på vägen skall klaffa finner jag i detta land snudd på minimal.  Suck, för en kille som aldrig använt en kalender och tücker det är ansträngande och komplicerat att bara posta ett brev är detta verkligen jättejobbigt. Stressen att ha glömt ett papper hemma, alt ha tappat bort något på vägen eller att passet ska ha gått upp i rök är vanliga jobbiga tankar som ligger som en våt filt över tillvaron just nu, till detta kommer kursval. Ursh ursh!


Dagens lücka, läs sten från axlarna utgjordes av att jag återfann mitt minneskort och misseskortsläsare som varit på vift i lägenheten ett längre tag. På minneskorten fanns bilder av ett så otäckt slag att de utan vidare kunnat resulterat i våldsamma och framförallt pinsamma framtida rubriker på sveriges (och tüsklands) samtliga kvällstidningar om de någon gång uppdagats.

Killarna på bilden har i sünnerhet med saken att göra.

Först och främst ett tack till Big Phill, Martina och Fröken Åhman för de fina kommentarerna på förra inlägget. Hoppas tentan gick bra för er, jag höll tummarena.

Här kommer en kort rapport från helgen innan jag går och lägger mig.

Fredag: Halvloose dag på skolan med tüska, dagens lektion började med ett prov som var rätt lugnt följt av en exkursion till Dussman Kulturkaufhaus som är en gigantiskt bok, film och musikaffär. Vårt uppdraget var att ta reda på vilken som var den populäraste musiken i tüskland idag, bestsellers osv, samt om det fortfarande fanns några gamla DDR-musik kvar att köpa. Jag frågade en försäljare som rekommenderade denna goding (nåja) från "Phudys - Geh zu ihr"

http://www.youtube.com/watch?v=aUVs-QWrCq8

På kvällen bjöd jag över Emma och norrmannen Ole i min språkgrupp på hembakad pizza och några hårda drabbningar på fotbollsspelet. Senare på kvällen kom även Francois att ansluta. På internet spande vi upp ett ställe som hette "Weekend" i närheten av Alexander Platz ditt vi stürde kompassen. För att finna till stället frågade jag två tjejer som stod och hängde lite släntrianmässigt vid en bankomat om de visst vad weekend låg. De visse de mücket väl med trodde att de kunde bli svårt att komma in. "you can try but its very very very very very dressed up and you'll probaly have to stand in line for a long time"  Vi trotsade varninen och gick bort till weekend där vi fick lära oss den tüska definationen av "very x4 dressed up" och lång kö. Kön bestod av 15 personen iförda jeans, t-shirt och nådde sin peak vid en och annan ostruken skjorta. Vi gick in, körde vår grej och åkte hem vid halv 5.



Bilder från lördagen finner ni här:
http://emmgu.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1221775201&id=269114928


Lördag: Segt, horisontalläge i sägen till 13:00 följt av en storstädning i badrummet enligt städschemat som Lisa utformat åt mig. Uppgiften utfördes med brinnande iver innan jag mötte upp med Emma vid Schönhauser Alle där vi ordnade tüska telefonkort. Nu har jag både tüsk bankkonto och telefonnummer, fränt! Kvällen har spenderats i Emmas soffa, filmtittandes efter en go'middag beståendes currükückling och nudlar,

Min skitdålig webkamera lückades med en bra sak vid en av de tunsentals gånger den låst sig, nämligen fångat ett stadium som skulle kunna vara "skäggtvinnaren"