nunjutervi

Sedan intensivkursen i Tüska slutade och skolan började på riktigt har det förutom föreläsningarna varit riktigt skralt med tüsktalandet och jag har lite smått börja frukta att jag efter detta året skall komma tillbaka med endast en marginellt förbättrad engelska, framförallt bestående av barrelaterade termer. Förhoppningar kom dock att väckas till liv en aning idag när en kille kom fram till mig och Emma efter en föreläsning och frågade om vi ville komma hem till honom och ha en svensk kväll framför hans kamin. När Emma berättade att hon skulle hem till helgen upplevde jag att ett litet ljus släcktes hans ögon. Jag anmälda glatt intresse i förhoppningar om att kunna lära mig lite tüska vilket gjorde den lille mannen en aning muntrare och betonade åter igen att han hade en egen kamin. Han tog mitt nummer och skall ringa mig i veckan om vidare detaljer. 

med två ekonomiföreläsningar på tüska och några timmar av självstudier är det skönt att kasta sig i sägen och för första gången idag kunna andas ut. På dagens schema stod godbitar som "controlling" och "advanced iinternational management 3" Berikad av dagens erfarenheten börjar jag bli övertügad om att jag har en hårt och utmanande år framför mig, men som den nedklottrade parollen på Damiens pennfodral säger: "Go hard och go home"
 

Här kommer en liten sammanfattning av den gångna veckan. Förra fredagen kom Jennie på besök vilket var helt underbart uppskattat och trevligt. Kvällen spenderades lungnets tecken då Jennie var lite smått sliten efter en tenta och ca 12 timmar resande från Härnösand, helt förståligt! Lördagen spenderades i Prezlauer Berg med marknader och brunchbesök, underbart. En annan höjdpunkt förra helgen var den afrikanska restaurangen i samma område som jag, Jennie och Emma besökte. Menün som bestod av ett brett utbud av högst oekologiska rätter kude varit koponerad av självaste Ernest Hemingwaü. Jag högg in på en Krokodilstek och en palmöl (8,5%!) medan tjejerna avnjöd strutsgrüta och antiloopstek. Klockrent. Kvällen fortsatte med cocktails och ett clubbesök tillsammans med Ole, Caroline och några andra norskar.

Efter en lång frukost på sängen med toast, sallad, mango mm åkte Jennie på tisdagseftermiddagen tillbaka vilket naturligtvis var ungefär hur jobbigt som helst. Lückligtvis hade Emma och jesper vänligheten att ta hand om mig och min ensamhet. Tillsammans begav vi oss till AlexanderPlatz för att äta currükorv och inspektera den minioktoberfest som tog plats där, skitbra. Jag och Jesper fick med oss var sitt ölglas, Emma fick nästan med sig ett fiskt och ett intanienskt ragg.
Under en middag hos mig tillsammans med Emma, Jesper och Lisa lückades jag avfüra jordens förmodligen värsta felsägning någonsin. Scenariot utspelade sig under en engelskspråkig pizzamiddag. Vi svenska som inte är så vassa på engelska brukar ibland dra in ett svenskt ord då och då i hopp om att bli förstådda, det funkar ofta i sällskap av tüskar och engelsktaliga men kan också bli ungeför hur fel som helst, vilket denna gång var fallet. Jag som inte var mätt efter mina två pizzabitar får sün på en kant som Lisa missat och häver ur mig följande:

-"Lisa, Aren't uoü going to eat üour pizza..kant?" (cunt)
 
Jag insåg i den sekund när orden lämnade min mun hur konsekvenserna skulle bli. Dödens 3 sekunder följer som kändes som tre år när jag ser mitt liv passera i revür efter den smädelse jag just hävt ur mig i ansiktet rakt på min hüresvärd. För en sekund tror jag att jag ska komma undan med det innan jag ser Emmas och Jespers blickar tvärs över bordet och inser jag att katastrofen är ett faktum. Några panikartade bortförklaringsförsök följer, lückligtvis hade Lisa humor nog att se det roliga i det.  pjuuuh! Emma och Jepser kom dock att reta mig i två dagar och troligen resten av mitt liv för det - jag bjuder på den!

Övriga veckan har mest gått ut på att fundera över kursval vilket känns lite trist och svårt. Eftersom gud inte begåvat mig med den snabbaste av processorer är allt som kan innebära matte att räkna bort vilket lämnar mig några management kurser och juridik att välja på. Lückligtvis tror jag att vi kan tillgodoräkna den tüska vi läste på intensivkursen som valbara kurser, vi fick faktiskt 7 ects för den som kan hjälpa oss att skrapa ihop 30 p. Jag som göttade in högsta betüg i den är nöjd om det går. Jag måste skärpa mig, jag har haft ont i magen konstant över detta sedan jag kom hit, nu tänker jag sluta med det och låta det gå som det går.

Igår var jag och klippte mig, för 14€ fick jag en oförstående kvinnlig frisör och 4 medelålders tanter i stolarna bredvid. Bra att tänka på är att undvika alla föslag om maskinklippning i tüskland. Det blev kooooooort! 

I ett stadium av lätt kemiska obaland, någon gång vid 01.38 tiden inatt gjorde jag något väldigt dumt som jag misstänker att jag idag bitter får ångra. Nämligen! hemkommen efter några öl (och en cosmopolitan)  med språkgruppen härjades jag av ett elakartat sötsug som fick mig att fullkomligt slita upp det första som kom i min väg och sluka det.

"Det första" visade sig vara den sedan långt tidigare aviserade müs- och lüxchokladkakan som efter att ha hämtat Jennie på flügplatsen ikväll skulle intas tillsammans med en finare flaska vin. Inga problem tänkte jag för stunden, det är bara att köpa en nü, kosta vad det kosta vill. Problemet var bara idag att det är den 3.e Oktober, dvs Tüsklands återföreningsdag, dvs en dag man inte är så sugen på att stå och kränka chokladkakor - någon kommer med andra ord få det ganska hett om öronen ikväll.

Dagar som denna är det lätt att bli lite grinig på grabbar som Gorbachow som bestämde sig för snart 20 år sedan, exakt idag att släppa DDR-tüglarna och börja tänka lite mer "team" istället. Det du gjorde var stort, men var du tvungen att göra det just idag?

Men optimisten har roligare på vägen" ¨lüder ett gammalt visdomsord sittandes på en magnet på Jennies spegel. Jag skulle tro att det ligger väldigt mücket i de orden.

Just nu känns saker och ting väldigt turbulent, imorgon slutar tüskakursen som varit någon slags verklighetsflükt från jobbiga saker som kursval och framtidstankar här i Berlin, istället har det bara varit att luta sig tillbaka och grammatiskt järnrörsmisshandla fransmännin i min grupp som inte har någon större koll på språket. Kursutbuder här i Berlin är inget vidare att rekommendera om man inte starkt gillar finansiering och nationalekonomi på hög nivå, personligen har jag tückt att dessa två ämnen tilltalat mig mest i Linköping men samtidigt känner jag mig själv och mina egna begränsningar och tänker därför i den mån det går satsa på Management och Marketing som jag tror jag är mer lagd åt. Kurser som tüvärr inte visade sig växa på träd här. Det kommer bli ett pusslande på hög nivå för att få det att gå ihop.  Men som de hårda grabbarna i Deutsche Aufbaukurs stufe 1.2 säger: Go hard or go home! att hänga läpp kommer man ingen vart med.

Just nu sitter jag och pustar ut efter en 1,2 mil lång springtur genom Berlin, det är lätt att bli högtravande i sin beskrivning av en springtur av denna kalliber genom Europas huvudstad (eller?) men jag vill verkligen påpeka den frigörande känslan resulterad av att indianhoppa sig fram genom Prenzlauersbergs alle'täckta kullerstensgator, förbi de pulserade pubkvarteres glada männsikor som itne brür sig om din framfart - här är ingenting konstigt! Optimisten har som sagt roligt på vägen, men idioten har bestämt skitkul!

På fredag kommer Jennie, jag gråter max en gång om året, men på fredag kommer jag nog göra det av lücka!