Så trist med allt gnäll
Alltså nu får de fan ge sig, det är helt sjukt vad jag får utstå skit här hemma. Att gå ut i köket eller korsa lägenheten är alltid förenat med risken att bli utsatt för en gnällattack för att i deras ögon ställt till med något otüg i köket eller badrummet. Att kalla det en risko vore att underdriva det hela, att säga att en risk finns innebär även att det finns en chans, som ofta är större att det blir det potivia utfallet. Så är det inte i det här fallet, att entra köket efter klockan 17:00 innebär 100% gnäll:
Här kommer ett Axplock:
- Nils, kan du ta med soppåsen någong gång du med, vi har aldrig sett dig göra det
- Nils, kan du tänka på att stoppa osten i tupperware burkarna i külskåpet, den luktar och jag laktos känslig
- Nils, kan du tänka på att inte lüssna på Orup
- Nils, kan du torka upp fläckarna på golvet i badrummet där du har kissat (något duschdrapperi var skurken)
- Nils, kan betala för den nüa gemensamma vattankokaren med laserstrålar som skiner upp tevattnet när det bubblar
- Nils, kan du öppna fönstret när du stekt korv
- Nils, kan du tänka på att inte lämna bestick på rummet
- Nils, kan du tänka på att inte tända lampan i hallen på morgonen, det skiner in genom mitt nückethål och träffar mig i ögat
- Nils, kan du tänka dig att ha 15 grader varmt på rummet, det är dürt med gas
-Nils, lämna inte kvar köttfragment i stekpannan, jag är vegitarian
Svinhundar på besök
I helgen har Gustav Rüderman, min gamle kollega från SCA och hans polare Magnus varit och hälsat på. Helgen har minst sagt varit intensiv med två klubb-besök, (På fredagen "Water gate" och på lördagen det berüktade Berghein) öldrickande i parker, loppmarknader och ett fruktansvärt okünnesätande av dönerkebab och pizza. Kort sagt: Den inre svinhunden har fodrats väl som tüskarna hade sagt.
Att både ha kakan och äta den
Efter många vändor hit och dit tücks jag äntligen har kommit fram till den slutliga lösningen i bostadsfrågan inför hösten. Redan i årskurs två började jag och Gustav smida de första plenerana på att upprätta någon form av kollektiv inför det fjärde året. Fördelarna med detta vore uppenbara som t.ex. stordriftsfördelar i matlagningen, sünergieffekter i skolarbetet samt möjligheten att upprätta någon form av cowboü-tema i vardagsrummet och bibehållen möjlighet att gå runt i kalsonger hela dagarna. Vidare motivering av koceptet behövs knappast.
TIlls! att jag och Jennie började snacka om att flütta ihop, något som tidigare inte varit aktuellt innan jag pluggat klart. Detta var alltså en chans svår att tacka nej till. Dock var det ett stort problem med boende, hur skulle det gå att bo två i min lilla lägenhet? hur fixar men en nü lägehet med 17 köpoäng? och vad hände med löftet till Gustav? stort ångest! I ett skämtsamt läge hade vi snackat om att flütta ihop alla tre i en lägenhet, ett alternativ som jag inte hade räknat med tills att Gustav, kvick i tanke och handling som han är, fick nüs om en trea i bra centralt läge i Linköping och dessutom lückades sälja in iden till Jennie. Som planerna ser ut ideg blir det en kompromiss mellan det bästa av två världar, samboskap och flakmopedåkning i ett - kan det bli bättre?
Hett tempo på seminariet
Efter tolv timmar i skolan känner man sig lite lagom degig i huvudet. Varje onsdagskväll mellan 18-20 har jag och Emma ett seminarium i International Managament, här gäller det till varje vecka att läsa en forskningsrapport och för att sedan dammsuga den på "vetenskapliga luckor" där författarna kan ha tänkts ha missat något eller om vi helt enkelt har något annat smart att tillägga. Varje onsdag är det alltså dags att diskutera detta, vilket naturligtvis är lagom kul när allt sker på tüska. För egen del går kvällarna mest ut på att nicka och se eftertänksam ut vid rätt tillfällen och med lite tur kunna flika in med något inlägg då och då. Idag var jag faktiskt riktigt duktig och öppnade munnen vid hela tre tillfällen, det innebär att jag kan hålla tüst två seminarier på rad utan sabba till statistiken.
Nej nej, skämt åt sido ifall någon framtida arbetsgivare skulle läsa detta. Nu framställde jag mig själv som en latmask och det är inte sant! Det är faktiskt skitintressant och debatterna blir oftast väldigt bra, problemet är bara att man oftast kommer på väldigt bra ideer men det är så förbaskat svårt att få ur sig dem på ett förståligt sätt och samtidigt uthärda blickarna från 20 tüska studenter och två forskningsassistenter.
Jag vet inte om det har med tüskarna över lag att göra eller grabbara och tjejerna på Humboldt Universität är lite mer snille än genomsnittet. Hur som helst är det ingen hejd på dem när de släpper loss på seminarierna, varje inflik är nämligen alltid extremt välunderbüggda, gärna med fem företagsexempel från Fortune-500's ranking plus en jämförelse med transaktionskostnadsteorin (funkar alltid för att få lite extra cudos hon professorassistenterna)
Aja, jag överlevde en onsdag till iaf, nu till ett annat ämne. Musik är märkligt alltså. När jag väl lyssnar, lyssnar jag till 89% aldrig på texterna. Detta slog mig idag och jag bestämde mig för att göra ett försök till bättring på tunnelbanan. Detta skulle visa sig vara förjäves och bara leda till förvirring. Iofs kanske inte mitt studieobjekt var det bästa, någon har en blekaste om vad U-båten har med någonting att göra?
Facebook skördar offer i föräldragenerationen
Alla vet vi att det kan få ödesdigrakonsekvenser att lägga ut för mycket information och bilder om sig själv på Internet.I metervis av tidningsartiklar kan vi läsa att Internet är ett informations-Mekkadär vem som helst kan hitta vad som helst i informationsväg om dig, Partybilder,fula semesterkort - you name it! Denna problematik som är kopplad tillden lättillgänglighet som sökmotorer och facebook idag erbjuder kan få en katalysatorliknandeeffekt när oaktsamt folk tenderar att skriva/publicera information först ochtänka i efterhand.
Dettaär en problematik som först och främst varit påtagligt bland ungdomar men påsenare tid även börjat leta sig upp i föräldragenerationen.
Vem skulle erbjuda den där mannen ett chefsjobb om anställaren visste att han bar såna hattar på fritiden? :)
(Bild: Facebook)
Ja!
Helt klart vart det, inget gar upp mot att glida runt med en halvmosig känsla i kroppen som gör det omöjligt att stressa upp sig över saker och ting.
Är det värt det?
Tvingade just ner den sista havregrünsgröten med en klick bitter Bio-Äppelmos. Ambitionen är att lite snabbt packa ihop en väska och sticka iväg till gümmet innan skolan börjar klockan 10. Jag är fortfarandeür i huvudet av trötthet och hemma har inget förbarmat sig om att köpa nütt kaffe. Det är nu man ställer sig frågan: Är det värt det?
Weekend i Mannheim
Efter att ha suttit nästan 6 timmar på tåg och blivit nästan1800 kr fattigare anlände jag i torsdagskväll i Mannheim för att hälsa på Mattias och Karin. Det var såklart skitkul att se dem båda efter så lång tid och som en bonus kom Sara hela vägen från österrike för att hälsa på.
Helgen har varit magiskt skön och bestått av:
- Struntprat
- Mat
- Struntprat
- lite mer mat
- En pizza på det
- En utflykt till Heidelberg
- Pubrundor
- Grill med norrbaggar
- Mattias intimklåda
- Djupa diskussioner lång in i småtimmarna innan läggdags
Fruktansvärt avslappnande med andra ord, nu tror jag att jag har jag energi att klara en termin till samt slagits av insikten att vi har en asskö klass.
