nunjutervi

När man har finbesök är det ett gyllene tillfälle att lämna den grådystra höstvardagens kyla och bekymmer och unna sig själv lite lyx! Detta är precis vad jag och Jennie har ägnat oss åt denna helgen. Trivseln började redan i onsdags med adventsfika beståendes av blossaglögg, hembakade pepparkakor och lussekatter följt av julmarknad på torsdagskväll. Fredagenskvällen tillbringades med middag och vinprovning på Weinerei, en riktig höjdare och framförallt billigt när man inte behöver betala mer än vad man personligen värdesätter upplevelsen. Under lördagskvällen fick vi besök av Mattias som åt en lång fyratimmarsmiddag tillsammans med oss som kom att bli en vinprovning i sig.

En dag senare, just hemkommen från flygplatsen efter att ha lämnat Jennie och med spår av gårdagens middag i kroppen känns det naturligtvis lite trist och vemodigt att vara tillbaka till vardagen igen. Lyckligtvis är det snart jul!

Ni som läste förra inlägget får inte tro att det gårt någon nöd på mig i lägenheten, långt ifrån! Jag har ett gigantiskt rum i en lägenhet i ett kalasläge som jag trivs i och det är lyckligtvis bara en av de två damernas om är lite komplicerad att förstå sig på.  Gårdagens sammandrabbning kom snarare att ses som en milstolpe i språklig utveckling, nämligen; Att kunna lacka ut på ett främmande språk utan att börja stamma, spotta och slå knut på tungan ser jag som ett stort framsteg.

Just nu sitter jag på Theologiska fakulteten som ligger mitt emot den ekonomiska, här är nämligen ända stället i Berlin som erbjuder fria läseplatser. Förvisso sitter jag just nu i fiket och slår ihjäl tid men ambitionen är att göra en förflyttning och hugga tag i några managementuppgifter innan jag skall ut och hämta Jennie på flygplatsen 17.30  

Under tisdagskvällen kom konflikter på nytt t att väckas till liv på Elsa Brändsströmstrasse 8 i Berlin när en av parterna i lägenhetskollektivet bryskt skall ha beskyllts för att ha kastat bort ett halvt Äpple. Den manliga parten i konflikten pekade på det bagatellartade problemkaraktären och erbjöd motparten en säck med äpple för att tysta protesterna. När erbjudandet fick avslag på basis av felande äppelkaraktär övergick konflikten i ett verbalt skyttegravskrig mellan parterna. Under onsdagsmorgonen rapporteras att inga fredsförhandlingar ägt rum.

Tisdagens konflikt är en rad av tidigare ouppklarade dispyter och tror ha föranletts av "tepåse-dramat" som utspelade sig för drygt en vecka sedan då den manliga parten enligt uppgifter olovligt skall ha tagit 3 tepåsar åt sig själv och sina besökare. 

Vad ska detta föreställa?

Är det en rakad pung som fått egen vilja, trotsat evolutionen och utvecklat ben för att sedan bryta sig loss ur sin ägares våld? En banbrytande pungpionjär som slagit sig fri från sin dunkla fångenskap och kastat sig ut i en episk upptäckarodyssé utan slut? Nej, det är bara en helt vanlig nakenråtta - hur fult kan ett djur vara? Det är en fråga som jag och Kristin spenaderade halva kvällen för att lösa, vi är fortfarande chockade.

Ett återkommande och lite, lustigt men inte för den sakens skull ett mindre intressant problem är att vid varje termins start lägga upp en ny koststrategi. Detta må låta som ett trivialt problem ovärt att ödsla tid på men faktum är att det är många influerade faktor som måste beaktas innan det slutliga upplägget fastställs. Dessa är huvudsakligen, ekonomi, hälsa, tidsåtgång. Fokus har ofta legat på tidsåtgång och hälsa vilket ofta mynnat ut i klassiska rätter som 2 kycklingfiléer, ris och sötsur sås med ett glas mjölk, något som inte varit optimalt ur ekonomiskt perspektiv. Å andra sidan tenderar inköp av billigare mat att ske på bekostnad av sämre näring om man inte vill laga till avancerade rätter som linssoppor och sånt vilket i sin tur spiller över på tidsåtgången. Som ni ser, att få denna ekvation att gå ihop är långt ifrån enkelt. Under hösten har jag förgäves laborerat med alla tänkbara kombinationer utan komma fram till någon slutlig lösning, idag tror jag dock att jag kan vara lösningen på spåret.

Dagens middag beståendes av en omelett och två stekta korvar serverat med rivna morötter och äpple och en c-vitamintablett skulle kunna vara ett steg i rätt riktning med beröringspunkter i alla tre kategorier, billig, snabbt och relativt nyttigt.

För spara in några kronor ytterligare tog jag med en termos till skolan med kaffe, ytterligare ett steg i rätt riktning när jag tidigare slösat iväg ca 20 kr om dagen på blaskkaffe från automaten.

När kvicksilvret på daglig basis kryper ner mot 5 grader börjar det kännas att vintern är i antågande. Nätterna blir kärvare och mjukisbyxor och strumpor är sedan länge en förutsättning för att överleva småtimmarna. Även dagarna har nu börjat bli lite kämpiga och dubbla tröjor sattes idag in som förstärkning under den tunna sommarrocken för att underlätta tillvaron i höstrusket. I skrivandes stund sitter jag iförd ett trött par tofflor som jag hittade i hallen i hopp om att dessa kan lyfta upp mig de få millimeter som krävs från det iskalla golvet och göra middagsprojektet en aning angenämare på kakelgolvet.

Tomten måste komma med en garderobförstärkning, och det är snarast!

Det var något som vi fick bevittna under dagens tüskalektion. Lektionen inleddes på sedvanligt maner med ett kortfördrag från två klassdeltagare när deras uppgift är att delge oss andra av något intressant de upplevt i Berlin under sin vistelse här. En rysk tjej öppnade med ett berätta om ett "intressant" museum genom att läsa ett papper rakt av. Nästa man i startfältet var Jogi, en liten japansk kille med en gigantisk personlighet som jag brukar sitta bredvid på föreläsningarna, mest för att han är lite galen och jag har alltid funnit galna människor en aning tilltalande. Hur som helst, när det var dags för Jogi att inta scenen framför tavlan sitter han istället blickstilla på sin stol med en glasartad blick, varpå ett suckande ljud kommer ur hans mun följt av en hulkning. Hulkningarna och den glasartade blicken ackompanjeras av en klar rännil av saliv ur mungipan. Folk i klassrummet uppmärksammar det som är på väg att ske och läraren ger mig panikartade order att föra Jogi ut ur klassrummet för att rädda den tyska heltäckningsmattan. Jag tar Jogi under armen som nu är sekunder från att kasta upp för att föra honom till toaletten.  Halvvägs ut ur klassrummet slingrar han sig ut mitt grepp, hastar sig fram till tavlan med svetten i pannan och säger på skakig tüska

"-Hallo, Heute will ich eine Vortrag über deutsches Bier Halten"

(Hej, idag ska jag hålla ett föredrag av tüsk öl)

Vilket han också gör för att sedan sätta sig på stolen med ett skratt. På rasten berömde jag honom för den strålande insatsen och över en bratwurst på hörnet förklarade han att han lätt kunde bli lite illamående när han druckit Deutsches Bier. 

Under kvällen kom organisationens samtliga en demoraliserade medlem fram till en konsensus, nämligen att morgondagens lunchprojekt kommer att ske via outsource:ing till skolmatsalen, ett beslut som föranleddes av dåliga väderförhållanden och den geografiska placeringen av de lokala livsmedelskedjorna. Verkställandet förväntas ske under lunchtid imorgon, tisdag 18 november.

Korrelationen mellan en riktigt bra helg och en trög start på nästa vecka låter sig inte ifrågasättas. Trots att dagen inte bjudit på några större prövningar har en påflugen trötthet följt mig hela dagen, denna nådde sin kulm för ca 40 minuter sedan och tvingade mig göra ett uppehåll i läsningen för att springa ner på Bruno's coffeebar och en kvick koffeininjektion. Om än trött i kroppen är sinnet glatt och utvilat efter två kanonhelgen med trevligt besök, fler av dessa tycks det även bli när Jennie idag annonserade att hon skall ära mig med ett besök nästa onsdag för en långweekend. Största problemet just nu är till skillnad från mig är mina trötta finanser inte lika mottagliga för koffein och därför framtvingat ett hårt sparprogram inför julen.

Helgen skulle visa sig ha annat att bjuda på än bara tjejer, det skulle nämligen Big Phil se till. Mitt under fredagens middag i djupaste Prenzlauer Berg kommer nämligen denna till både kropp och själ gigantiska människa instövlandes på restaurangen iförd sitt andra skinn, Öf-tröjan och avfürar ett rungande göteborgsskratt och en rüggdunkning

"-Ni blev du allt förvånad, HÖHÖHÖ"

jo tacka faan för det!
 
Big Phil hade på något sätt fått nüs om tjejernas planerade resa och hade därefter smusslat med sig själv och militärrüggsäcken på ett plan med destination Berlin med motivationen att dra igång stämningen lite och samtidigt få chansen att dricka en och annan "Flensburger". Magiskt uppskattat!

Helgen blev en höjdare med inslag som: brakfrukost med tüsk korv, stadsprommenad, ringåkning i konstgjord backe, utgång, brunch och framförallt väldigt mücket skämtande med gamla vänner.

Här sitter jag och pillar inte med några instuderingsuppgifter i lugn och ro till toner av "death cab for cutie" Vid min sida står en halvdrucken kaffekopp och utanför mitt fönster har den värsta floden av människor på väg till jobbet börjat ebba ut. Pulsen befinner sig på en bottennotering, kroppen har kännt av situationen och sakta men säkert börjat bestämma sig för att ta helg. Vad den inte vet är att snart kommer telefonen ringa och utanför kommer två förväntasfulla tjejer stå, nämligen Åsa och linda som under sin weekend här i Berlin blivit inackorderade i min lägenhet. När jag väl installerat mina nüa gäster är det dags att snabbt som ögat åka bort till skolan och sätta sig på Professor Joachim Schwalbach föreläsning och försöka hänga med på hur förändringstakten i ett företags resurser, t.ex. kundbasen inverkar på resultatet och dess "performance over time"  

I väntan på att stormen skall brüta ut igen tar jag en klunk kaffe till och büter skiva, denna gång till Big Lebowski Soundtrack med öppningsspåret: "Bob Dülan - the man in me" la la lalla la laaa

http://www.youtube.com/watch?v=Y2s8_hCCHg4

Sedan i onsdag har jag haft besök av de gamla SCA-kollegorna Gustav och Erik som ärade mig med ett besök. Närvaron från dessa trevliga herrar var naturligtvis högst uppskattat i tider av höstrusk och jobbigt skolarbete. Helgen kom att spederas i osundhetens och välbefinnandets tecken med restaurantbesök och öldrickande i ett högst angenämt tempo. Med långväga gäster var klubbandet och utgång naturligtvis ett oundviktigt faktum, fredagen inleddes med en utsökt pizza på en intaliensk restaurant driven av punkare följt av ett besök på "bang-bang club" och något annat ställe jag inte mins namnet på. Lördagskvällen spenderades i Friedrichhein med drinklekar på cockrailbarer och slutade upp med ett besök på "rosis"  Naturligtvis var även Emma med på ett hörn!

Vad händer då? I en vanlig bil eller annan modern förbränningsmotor kickar varmstoppet in för att förhindra att motorn varvar över riskarar att gå sönder. Efter en tuff vår följt av en stressig sommarjobb och en minst lika stressig höst känner jag att min mätare just passerat in på rött och att det börjar bildas överhettning i maskineriet resulterat av alla texter som skall läsas, papper som skall skickas, allt i ett land där man förstår 25% av vad som sägs. De enda stunder när jag verkligen känner lugn är när jag beger mig iväg för att träna, sticker ut och springer eller pratar med människor som inte alls har med sakerna i fråga att göra - sunt? knappast. Det som vanligen är min stürka, att kämpa stenhårt har här blivit min fiende när det finns för mücket att göra.

Idag tänkte jag att det fick vara nog och därför unnade jag mig en lång och skön morgon utan att brü mig om alla "borden" och "måsten" Morgonen inleddes 06.50 med en lång springtur i dimman, följt av en lång streching på trappan samt en låååång frukost beståendes av två utdragna koppar kaffe och småpüsslande i lägenheten. Underbart skönt och välbehövligt! Imorgon kommer Erik och Gustav från mitt gamla jobb och hälsar på, det ska bli skitkul!

Kort in i terminen har jag kommit till insikten om att detta året kommer bli en stor tuff skolutmaning. Att aldrig veta hur mücket och vad man skall läsa är frustrerande. Att köra på tidigare koncept att gardera sig genom att läsa allt fungerar inte längre och dagarna blir lätt långa innan man känner att man har någorlunda koll på vad som måste göras. Detta är naturligtvis lite trist när man befinner sig i en helt nü stad som dessutom råkar vara Berlin.
Att behöva stänga in sig på skolan och bara läsa ett helt år känns som fel strategi för att få ut maximal upplevelse av denna vistelse som faktiskt inte bara handlar om att läsa. Utpumpad efter en halv dag på theologiska fakulteten kände jag att det var dags att ändra på detta, men så var det det där med läsningen - hur skall jag kombinera detta? Lösningen blev att büta miljö, och vad passar då inte bättre än "Weinerei" eller "vineriet" rakt översatt till svenska. 

Få ställen kan husera fler Berlinvibbar än just detta. En totalmüsigt och lika spartanskt fik/pub vars altruistiska affärside (tåls att diskutera) går ut på att för en euro låta kunderna dricka hur mücket vin de vill och sedan (ofta överentusiastiskt) lämna resten i dricks som skall representera den egenupplevda nüttan av besöket, något som uppenbarligen är ett ett blomstrande koncept. 
Dagtid är emellertid vinet ersatt med kaffe och soppa men den avspända och müsiga atmosfären är den samma, perfekt för trötta huvuden!

Läs mer om Weinerei här!

http://b10115.wordpress.com/2008/03/03/weinerei/