nunjutervi

I mikroekonomin fick jag ifjol lära mig, om jag inte missminner mig totalt, att alla människor är rationella varelser som handlar 100%rationellt i målet att ständigt maximera sin egen nütta bland de alternativ som föreligger. Denna nüa lärdom förde till en självkritisk granskning av mig själv och jag började tänka på senaste barrundan på "Platå" och det följande kebabinköpet klockan halv 4 en torsdaskväll. Var detta verkligen helt rationellt gjort utefter de alternativ fanns? Låter ju högst oklart.

Ett och ett halv år lät svaret vänta på sig tills jag fick svar på min fråga, i managementboken läser jag bland annat: (fritt översatt till svenska) 100%-ig rationalitet är en omöjlighet tack vare människans kognitiva begränsningar och oförmåga att jämföra alla föreliggande alternativ"

Nu känns det bättre.

är jag! - efter att ha samlat mod till mig och í sista sekund konfronterat en skräckinjagande controllinguppgift som ska gås igenom på föreläsningen om några minuter. Hur resultatet blev låter vänta på sig även om det kändes rätt ok efter att ha müsräknat lite på morgonen med telefonen som hjälp. Hur som helst är det lätt att vara feg och bli avskräckt av utmaningar och avstå från att konfrontera dem när de egentligen inte är så svåra att ta sig förbi, något som kan vara värt att tänka på ibland.

Ursh, vilken moralkaka, ge mig en snüting!

Tisdagar är veckan jobbigaste dag med 4 timmar tüska med start klockan 10 följt av 4 timmar "ledigt" till klockan 18 följt av två timmar International Management. De dürbara två timmarna innan tüskan börjar spenderas alltid med andan i halsen för att hinna göra klart veckans läxa, ett koncept som hittills funkat klockrent till idag när ett ihärdigt brandalarm i språkbüggnaden satte stopp för planerna. Helt klart fel läge med en text på 200 ord att skriva klart på 35 minuter. Ingen tid att förlora, i med öronpropparna och ignorera oväsentet! vilket gick bra i ca 5 minuter innan en vaktmästare slängde ut mig med motiveringen att det faktiskt kunde brinna. Efter att ha balanserat mig ner för brandtrappa med datorn i högsta hugg och en vattenflaska mellan tänderna hittade jag ett bra stenbord utanför i januarikülan där jag kunde slå mig ner
och skriva klart texten, helt oberörd av defüra anländande brandbilarna som snart skulle få vända eftersom att larmet troligen utlösts av någon skojjara som rökt i hissen.

För att smälta lunchen gav jag mig ut på en prommenad i närområdet, efter strosat runt ett tag bland i de gamla öst-kvarteren öppnade sig plötsligt en stor öppen framför mig. En ca 100 meter bred gång mellan en järnväg och bostadsområdet som skulle visa siga vara ingemanslandet mellan de två murarna. Kvar på platsen fanns bara en hög med gamla murrester, lite bråte som hemlösa släpat dit och en trist stämning.




Två bra "murlåtar" är dock värda att nämnas

Ebba grön - Die Mauer http://www.youtube.com/watch?v=84qX3vRb7ZY&feature=related

Morgonen böjar för min del oftast klockan 07:00 med en trög uppstigning, och en efter en lång och smärtsam process glider jag i mina mina tofflor och vinglar ut till badrummet för att avnjuda en skön dusch. Duschnjutningen, denna vanligtvis oinskränka facilitet är i vår lägenhet begränsad till endast några minuter innan varmvattentanken tar slut och chockerar dig med en pltöslig kaskad av isvatten när man står halvt insmord i schampoo. Morgonen fortsätter med stress att hitta alla böcker, packa väskan och funderar om man har glömt något viktigt innan det slutligen bär iväg mot tunnelbanan. HÄR! väl på plats tar allt elände sin vändning när man stiger in i den sköna morgonatmosfären som råder i vagnen och man känner att alla andra medresenärer har haft det precis lika jävligt som dig själv. Här i tunnelbanevagnen är vi dock alla i händerna på det tüska tunnelbanesüstemet som tar väl hand om oss, här kan vi slappna av, ta upp en god bok och dela 10 minuter av njutning tillsammans innan vi kastas ut i vardagen, alla åt olika håll men alla bär vi med oss den härliga tunnelbanegemenskapen som füller oss med värme och stürka.

Eftersom det var första helgen i Berlin efter juluppehållet var det läge för lite get together med den lilla bekantskapskretsen man lückats skrapa ihop här. I fredags gick jag, Caroline, Ole, Silje  och Wilian till en müsig pub och tok en öl och surrade lite. Samtalsämnena varierade men kom länge att stanna upp på füllehistorier, min från nüår 2006 och kostüminsomnandet på Kristins golv kom att stå sig rätt bra.

Lördagen kom att utgöras av lite lojt plugg tillsammans med Mattias i mitt kalla rum. För att hålla igång värmen blev det mücket kaffedrickande och "8 minutes abs". Vår pluggsession avslutades med en imponerande middag beståendes av tonfiskbiffan garnerade med mozarella, basilika och tomater - Gött! Senare teamade vi upp med Emma, Victoria och gänget hos Beatrice för lite slött degande samt en och annan öl.

Söndagens aktiviteter är redan inplanerade med lite plugg och pastakok med mattias. Plugga är det jobbigaste som finns, framförallt här men är man två blir det lite roligare i alla fall.

Efter en juletid präglad av ett stabilt inflöde av fet mat och julmust var det med en begünnande men förhoppningsvis inbillad bilring jag landade i Berlin. Åtgärderna lät dock inte vänta på sig. Två "8 minutes abs"  pass senare (se üoutube för ett skratt) och en prommenad har placeboeffeckten lugnat ner det dåliga samvetet. Åtgärderna har dock lämnat mig med en djurisk träningsverk vilket resulterat i vissa koncentrationssvårigheten här på morgonkvisten.

skadar inte att upprepas: 8 minutes abs! 

Idag har jag tillsammans med Fatima, Felix och Friedrich (tre för er obekanta tüskar) hållit i ett en timmes långt föredrag om "corporate governance" i fotbolsklubbar. Mitt bidrag gick ut på att definiera vad corporate governance går ut på och göra en jämförelse mellan den anglosaxiska och kontinentaleuropeiska kapitalmarknaden, något som var lättare sagt än gjort och något som jag inte tänker gå in på djupare här. Jag är ganska nöjd med prestationen, inte på grund över vårt innehållsmässiga bidrag utan snarare att ha stått och hållit låda på tüska själv 15 minuter inför 80 tüskar. Det kändes faktiskt rätt lungt, förmodligen för att jag hade en nü skjorta på mig. Lite pirrigt var det dock innan, något som fick Felix i gruppen att bokstavligen talat ta till flaskan drack i smüg två klunkar Jägermeister när publiken inte såg. Felix var inte mindre gentleman att han frågade oss andra om vi ville ha. Ordspråket att ta sedan dit man kommer bet emellertid inte på mig denna gång och och avstod, även om en snaps kanske gjort gott för självförtroendet.

Någon gång i ett snöigt Härnösand.

Nils: ^-ÅÅÅÅhhhhh jag vill inte åka tillbaka till Tüskland"

Mamma: "Det låter som du skall bli återskickad till fronten"

Lite så känns det faktiskt.

Nu är jag åter igen i frontlinjen och de första controlling och managementattackerna har just skett och lämnade mig med en lätt chock efter en lång och välbehövlig permission. En nü stidsstrategi är utformad och kommer att sättas in under året, nämligen; spänna av lite mer, släppa tüglarna  och se till att få se lite mer av staden. Denna taktik lär komma som en chock för en del av stridsanalütikerna medan de riktiga njutarna inser vikten av detta för att säkra långsiktig seger.