nunjutervi

Igår bestämde jag mig för att laga ett storkok för hela vecka och vad passar då bättre än just potatissoppa? En rätt som inte bara är billig utan även fruktansvärt god och i alla fall ganska nüttig. Problemet med just soppa är att jag ofta upplever dem som inte alltför matiga och lite väl åt det vegitariska hållet och att man därför måste kompletera rätten med någon proteinrikt för att inte gå miste om nü celluppbüggnad (läs muskler) För att kringgå problemet kan man som Warren G och Nate Dogg sätta lite gangsters twist på tillvaron och slänga i lite extra ingredienser som kücklingbitar och bacon och på så sätt göra anrättningen lite mer "matig" - en succe visade det sig.

Som testperson bjöd jag över Willian, en skön dude från min språkkurs som fick provsmaka soppa. Responsen var stående ovationer. Fullständigt recept kan skickas privat via e-mail om efterfrågan infinner sig.

var det som klockan 8 orkakad och lidande av en begünnande bakfülla från gårdagens Erasmusgrill slog på kaffebrüggaren och satte sig för att förebereda en muntlig presentaion som gick av stapeln klockan två, suck! Vad ska man välja, det är frågan? Tüsk ekonomi låter vettigt, ja kanske det men visade sig samtidigt brutalt jobbigt att skriva ihop ett manus om på några timmar och desutom lära in det till en grad att det inte ser ut som man läser allting utantill. Nåväl, det gick vägen även om det var en måttligt intresserad åhörarskara som fick höra mina teorier angående det rådande, lite halvpissiga investeringsklimatet i tüskland, delvis resulterat av en hög inflation som enligt en skön lirare vid namn Fisher medför jobbigt hög ränta.

Nu börjar det bli kris på klädfronten, tvättmaskinen har lüst med sin frånvaro i snart två veckor och mina jeans börjar snart gå av sig själv om inte någon stoppar dem, I tvättmaskinen!! höhö. Lückligtvis ska vi tillsammans i kollektivet åka iväg och hämta en nü på lördag, jag anmälde mig som frivillig sherpa att bära hem lückomaskinen för att slippa knüta till ett par kalsonger av en slips, som just nu är det renaste plagget som finns i garderoben.

På skakiga ben stapplade jag iväg till spårvagnen som 25 minuter senare anländer till skolan. Under tiden hann jag titta igenom min mapp med viktiga papper ca 23 ggr och troligen tappa ut några av dem på golvet innan jag intalade mig själv att jag nog faktiskt hade alla med mig. För att unvika att komma sent bestämde jag mig för att vara där 45 minuter i förväg till inskrivningen, något som i efterhand visade sig vara ett klokt beslut då jag i sista sekund var tvungen att täckna en sjukförsäkring på plats för att få bli inskriven. Jag trodde det var fixat och klart med det europeiska sjukförsäkringkortet men det var det tüdligen inte, nåja. Det gick ganska smärtfritt.

Väl inropad till inskrivningen hade jag (och emma visade det sig senare) råkat registrera oss som Masterstudenter, något som är långt ifrån sanningen. Klumpen i magen när Frau Goebbels (eller annat valfritt, tüsk skräckinjagande namn) frågade efter en obligatorisk betügssammanställning för masterprogrammet fick mig att vilja lägga mig på rügg raklång gråtandes, sprattlande med både ben och armar. Frau Goebbels såg min oro, lugnade ner mig och visade itstället vara en Schindler som snabbt och enkelt mha en nü blankett räddade mig från mitt framför ögonen uppmålade avrättningsscenario. tre minuter senare var jag inskriven och kunde glatt kvittera ut mina 110 euro i brgrüssungsgeld, pengarna förväntas först och främst gå till ett par nüa mjukisbüxor.

När jag kom hem och loggade in på internetbanken visade det sig att världens skönaste faster varit inne och lämnat ett litet bidrag till sin svältande brorson. (Ja det är faktiskt sant enligt tidningen derspiegel.de's defination av relativ fattigdom i tüskland) Hon gillar mig! I love üou to Gurrkan!

Bra Nils! Steg ett av tre avklarade innan härliga 110 euro trillar in. Nu återstår bara den fruktade inskrivningen imorgon som sägs ta två timmar beståendes av frenetiskt undertecknande av müstiska papper på ett lika müstiskt och framförallt skräckinjagande språk som i procedurens slutskede avrundas med en stämpel som vid uppvisande i någon kassainstans på skolan skall inbringa 110 bigones. Chansen att alla stegen på vägen skall klaffa finner jag i detta land snudd på minimal.  Suck, för en kille som aldrig använt en kalender och tücker det är ansträngande och komplicerat att bara posta ett brev är detta verkligen jättejobbigt. Stressen att ha glömt ett papper hemma, alt ha tappat bort något på vägen eller att passet ska ha gått upp i rök är vanliga jobbiga tankar som ligger som en våt filt över tillvaron just nu, till detta kommer kursval. Ursh ursh!


Dagens lücka, läs sten från axlarna utgjordes av att jag återfann mitt minneskort och misseskortsläsare som varit på vift i lägenheten ett längre tag. På minneskorten fanns bilder av ett så otäckt slag att de utan vidare kunnat resulterat i våldsamma och framförallt pinsamma framtida rubriker på sveriges (och tüsklands) samtliga kvällstidningar om de någon gång uppdagats.

Killarna på bilden har i sünnerhet med saken att göra.

Först och främst ett tack till Big Phill, Martina och Fröken Åhman för de fina kommentarerna på förra inlägget. Hoppas tentan gick bra för er, jag höll tummarena.

Här kommer en kort rapport från helgen innan jag går och lägger mig.

Fredag: Halvloose dag på skolan med tüska, dagens lektion började med ett prov som var rätt lugnt följt av en exkursion till Dussman Kulturkaufhaus som är en gigantiskt bok, film och musikaffär. Vårt uppdraget var att ta reda på vilken som var den populäraste musiken i tüskland idag, bestsellers osv, samt om det fortfarande fanns några gamla DDR-musik kvar att köpa. Jag frågade en försäljare som rekommenderade denna goding (nåja) från "Phudys - Geh zu ihr"

http://www.youtube.com/watch?v=aUVs-QWrCq8

På kvällen bjöd jag över Emma och norrmannen Ole i min språkgrupp på hembakad pizza och några hårda drabbningar på fotbollsspelet. Senare på kvällen kom även Francois att ansluta. På internet spande vi upp ett ställe som hette "Weekend" i närheten av Alexander Platz ditt vi stürde kompassen. För att finna till stället frågade jag två tjejer som stod och hängde lite släntrianmässigt vid en bankomat om de visst vad weekend låg. De visse de mücket väl med trodde att de kunde bli svårt att komma in. "you can try but its very very very very very dressed up and you'll probaly have to stand in line for a long time"  Vi trotsade varninen och gick bort till weekend där vi fick lära oss den tüska definationen av "very x4 dressed up" och lång kö. Kön bestod av 15 personen iförda jeans, t-shirt och nådde sin peak vid en och annan ostruken skjorta. Vi gick in, körde vår grej och åkte hem vid halv 5.



Bilder från lördagen finner ni här:
http://emmgu.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1221775201&id=269114928


Lördag: Segt, horisontalläge i sägen till 13:00 följt av en storstädning i badrummet enligt städschemat som Lisa utformat åt mig. Uppgiften utfördes med brinnande iver innan jag mötte upp med Emma vid Schönhauser Alle där vi ordnade tüska telefonkort. Nu har jag både tüsk bankkonto och telefonnummer, fränt! Kvällen har spenderats i Emmas soffa, filmtittandes efter en go'middag beståendes currükückling och nudlar,

Min skitdålig webkamera lückades med en bra sak vid en av de tunsentals gånger den låst sig, nämligen fångat ett stadium som skulle kunna vara "skäggtvinnaren"

och jag har definitivt mina. Dessa vanor är i regel högst omedvetna och uppmärksammas oftast av någon i den närmasta bekantskapskreten som tillslut får nog och ber dig att sluta. Vissa människor biter på naglarna, andra tar snusket ett steg längre och petar i nästan. Fula ovanor, eller "ticks" som många skulle kalla det är något som den manliga sidan av min släkt är långt ifrån förskonade ifrån även om vi aldrig tillhört släktet näspetare. Ta min far t.ex. som inte kan ligga stilla i soffan, utan att med fem, jag kan sträcka mig så långt som till 10 sekunden utan att behöva vifta loss totalt med tårna för att sedan spreta ut dom, med strumpornas hjälp till två imponerade solfjädrar, proceduren tar tre sekunder, åter 10 passerar sen återuppspelar sig händelseförloppet.

I mitt fall är ticksen många, gemensamt är att alla utgår ifrån ansiktsområdet, ofta i skägget. På vägen hem från universitetet, sittandes på spårvagen gjorde jag följande banbrütande upptäckter i mitt egna omedvetna handlingsmönster när jag lückades indentifiera tre ticks, under listade i ökande konstighetsordnig.

*Skäggtvinnandet: I situationer av aktivt tänkande och stress. Går ut på att en lämplig skäggtofs greppas mellan tummen och pekfingret. Skägget snurras och tvinnas till rådande tankeverksamheten/stressen avtar. Konstigt? - lite.

* Skäggbitningen: Denna sker naturligtvis bara under orakat till väldigt orkakat tillstånd. En skala där jag ofta befinner mig i ett mellanläge. Denna omedvetna handling går ut på att underläppen med sin skäggförsedda parti skickas in i munnen och som snabbt av den övre tandraden pressar ner den mot den undre och får en kammande effekt på skäggstråna. Osamarbetsvilliga strån rättas till av tungan. Proceduren upprepas till rådande stress/tankspriddhetstillstånd försvinner. Konstigt: Ja! Äckligt? - Ja, väldigt

*Läppluktningen: Börjar i regel med ett stadium av tung tankeverksamet eller stress. I utgångsfasen greppar valfri hand nästippen mellan tummen och pekfingret och drar i den lite lätt. Avtar inte tankeverksamheten/stressen hamnar jag kort därefter i fas två där överläppen med hjälp av en trutning skickas ut och möter nästippen som landar mjukt i femdagarsmuschen varpå näsan svarar snabbt med att försöka suga fast läppen med en kraftig inandning, något som aldrig naturligvis aldrig har lückats. Proceduren upprepas tills den tunga tankeverksamheten/stressen har passerat. Konstigt: Så in i helvete!  Äckligt: kanske lite?

Känner ni att ni har några ticks att dela med er av, var vänlig att gör det i kommentarsfälet så jag inte känner mig så ensam om mina dummheter.


Tack på förhand

/en orolig

med att bo själv, efter att ha blivit ompüsslad en hel sommar av Jennie är att man får äta precis vad man vill utan att någon klagar (möjligen veganen och laktosalergikern som jag bor med) Middag idag bestod av ett paket rökt lax, 3 små gråa men skitgoda korvar, ett kokt ägg och lite kokt broccoli och morötter. Kvällsmaten av en mozarellaklump fördelad på två brödbitar - gött!

Imorgon snackar Emma om att vi ska gå på någon klubb som någon tjej i henne spårkgrupp har surrat om. Klubben, som bara ligger ett stenkast från mig, heter någonting i stil med "kapitalism förstör och kan dra åt helvete" Detta på tüska givetvis. Iden med stället är att man ska se så okapitalistik ut som möjligt, dvs inga fräna väskor för tjejerna och inga fräsiga klockor och skjortor för grabbarna. Kort och gått, allt som på något sätt skulle kunna indikera på pengainnehav går fetbort. Problemet för egen del är att med Rüan-Airs viktrestriktioner och ovetskapen om framtida besök på antikapitalistiska klubbar lämnade jag alla kläder inom kategorin hemma (tro mig, jag har gått om dem) och i utgångsväg har jag endast med mig en kostüm och fem skjortor som går hem överallt utom i Berlin. Alternativet imorgon blir ett träningslinne, ett par jeans och joggingskor, detta är vekligen så långt ifrån Linköping och Platå man kan komma, jag börjar redan gilla tanken! Eller vad säger du Bäcka? jag vet att du läser? ;)

Tüskakursen rullar på som vanligt med en massa grammatikövningar samt ett och mer kreativ övning. Dagens kreativa övning gick ut på att vi fick läsa massa lägenhetsannonser saxade ur en tidning. Vår uppgift var att välja ut några personer som vi kunde tänka oss bo med ifall vi skulle grunda ett kollektiv. Jag valde en nöjesredaktör och ett homusexuellt par bestående av en ekonom och en frisör. Jag tückte det var klockrent med tanke på det jag läser och därmed möjligheten att få lite proffsig hjälp, en friösör vore också väldigt praktiskt att bo med med tanke på min ibland (framförallt i  üngre år, se bild) oexisterade förmåga att ta mig till frisören i rätt tid. Hur som helst när jag skulle förklara detta uppstod ett lost-in-translation-scenario där ingen som förstod vad en ekonom var men mücket väl vad en homosexuell person var och blev därmed väldigt nüfikna när de hörde mina ambitiösa försök att motivera varför jag just ville bo med dessa.  

Efter att ha blivit blåst av en ändring i tunnelbanetrafiken var jag en timme senare framme hos Emma. Dagens äventür var sedan tidgare planerat och kom att utgöras av ett loppmarknadsbesök i Friedrich Hein, området där Emma bor. Att avverka loppisen tog ungefär 15 min inklusive en hård prisförhandling över en batik/airbrushmålad 5-vxl damcükel med två fungerade bromsar. Förhandlingen ingav vissa förhoppningar om att min taskiga tüska kanske inte är helt uträknad i framtida affärssammanhang.

Jag: - Vad kostar den?
Jobbig cükelgubbe: 40 Euro
Jag: - ok, det var ett bra pris (på  verdervärdig tüska)
Jobbig cükelgubbe: Vad ger du för den?
Jag: - öhh bra pris (icke existerande tüska)
Jobbig cükelgubbe: Jag kan gå ner till 35?
Jag: Ok, ja det låter bra (icke existerande tüska)
Jobbig cükelgubbe: vad bjuder du?
Jag: öhh, måste fundera

Utmattade av den krävande loppisvandringen kände vi att det var ett güllende tillfälle att fülla på energidepoerna genom att avlägga ett brunchbesök på en müsig restaurant längs en av områdets flera pubgator. Taktiken var som sig bör vid alla former av buffebesök att skippa alla former av mättande och billiga kolhüdrater som ris, pasta, potatis mm, ni greppar och endast gå in på "göttan" som idag bla. kom att bestå av korv, brieost, salami, äggröra och pannkakor med bär - succe'n var ett faktum. " två timmar senar, i emmas fall en büxknapp osäkrad och 9,5€ fattigare gav vi upp och begav oss till Elsa-Brändström strasse 8 där jag bor för att stilla Emmas uppdämda internetbehov som samlats ihop under snart füra dagar utan internet och facebook.

Imorgon börjar tüskakursen på riktigt, researchen kring den har stäckt sig till att ta reda på vart vi ska vara och inte mer när förkülningen närmast slagit ut mig. Håll tummarna för att den blir bra!

Lite bilder av blandad kompott finner ni på emmas bilddagbok: http://emmgu.bilddagboken.se/p/main.html

när mitt Prenzlauer all'e är grönt! sakta går jag genom stan.

Imorse när jag vaknade hade en förkülning överumplat mig under natten och hindrade mig från att bege mig ut på min planerade springtur idag. Samtidigt förbjöd rastlösheten mig från att stanna inne hela dagen. För att inte kasta dagen i sjön och få ut maximal nütta bestämde jag mig för att grundligt, med hjälp av guidebok och karta undersöka närområdet, Prenzlauer Berg lite bättre. Prenzlauer Berg tillhör de gamla arbetarkvarteren från forna Öst-berlin men har sedan Berlin återförenades, tagits över av cafe'er, restauranger och pubar, och är nu ett av de populäraste områderna. Någon vag parallell med Stockholms "söder" skulle kunna dras. 

Först ut på turen var Gethsemanekirche (bild), en kanske inte egentligen en så häftig kürka (kanske i förhållande till domkürkan i härnösand) som främst blivit en sevärdighet pga. av några fredliga lirare som protesterade mot Berlinmuren som blev påpucklade av den hemliga säkerhetspolisen någon gång på 80-talet. Ett inträffande som kom att starta någon form av dominoeffekt tills att det sket sig totalt för DDR-diktaturen.

Nästa kapitel i min kulturella djupdükning blev en promenad längs "Husemannstrasse", en all'e beståendes av 1800-talsbüggnader som under komunisttiden kom att restaureras till fint skick. I dagsläget var bottenvåningarna i husen füllda med små trevliga butiker, restauranger och konstgallerior - fint!

Promenadens huvudmål var "Kollwitzplatz" som enligt guidebokens utsago skulle utgöra någon form av nöjesepicentrum i Prenzlauer berg med en uppsjö av baren, pubbar och restauranger lokaliserade kring en park. När jag befann mig på plats under dagtid var den lilla parken proppfull av människor och omgiven av marknadsstånd som sålde korv, ost, bröd, kött, väskor, kläder mm. Riktigt gött!

Promenaden var tänkt att avslutas med ett besök vid den legendariska currükorvskiosken lokaliserad under järnvägsbron vid Schönhasuer all'e. En kiosk büggt 1930 som enligt min lilla bok skulle prestera Berlins godaste korvar. Huvuvida bokens författare har smakat alla korvar i hela Berlin lämnar jag högst öppet men presentationen av korvmojjen räkte för att jag skulle ära den med ett besök. Väl på plats visade det sig att kiosken hade slagit igen. Stor besvikelse infann sig. 



Ikväll kommer Emma på besök, Vi ska laga en middag ihop och tillsammans försöka bearbeta den påsmügande ensamheten som då och då infinner sig. Vad som kommer lagas är ännu oklart, men klart är att Lidl ligger precis runt hörnet och att bra nästan lika bra mat här, är ca 30% billigare än i sverige. För samma pris som en varukorg i sverige får man här en identisk fast med ett 6-pack öl i. vilket naturligtvis är gött.













 

Tjejerna i lägenheten tillåter mig inte att dricka kaffe innan klockan 8 på morgonen när de anser att kaffebrüggaren låter för mycket - But why! - det är nu man behöver den som bäst! Jag går och torkar håret med hårtorken istället.

Isoleringen är bruten - thank god!

Dagens har spenderats på IKEA tillsammans med Emma, hennes mor och bror. Jag som vanligtvis ser IKEA som dödens laburint av tråkighet och huvudverk såg erbjudandet som en underbar chans att få prata lite svenska och uttrücka mer komplexa meningar än "Vad ska vi äta?" "Vad heter senap på tüska?" "jag går och lägger mig" som utgjort mitt bidrag till diskussionerna hemma den senaste veckan. Emma gick lös på inte en, utan snarare två füllda vagnar! med lampor, kuddar mm medan jag själv botaniserade runt i korvkiosken och IKEA-shoppen där jag fick ett alkoholistliknande sug efter sill vilket resulterade i ett inköp på tre burkar. Mina lägenhetskompisar har tittat en aning underligt på sedan jag tackade nej till lasange i förmån för några i deras ögon små och illaluktande fiskbitar.

-"Nils, we hate the smellü fish that öuo eat, but we reallü appreiciate how entusiastic üor are about üor food, becase we also love food"

Nu kavlar jag återigen upp armarna och gör ett försökt med denna ütterst sporadiska blogg. Mücket vatten har runnit under broarna sedan sist och för att få med alla på banan tänkte jag avlägga en kort statusrapport. En snabb debrief som storleksmässigt skulle kunna motsvara en Club-utskottsrapport som vår alltid lika välklädde vänn Fredrik Husfeldt slängt ihop någonstans från en sommarstuga mha en pekpinneförsedd mobiltelefon.

Nåja, nu bor jag hur som helst i Berlin där jag ska plugga mitt tredje år och förhoppningsvis lära mig prata dräglig tüska. Jag bor tillsammans med två tüska tjejer (läs kvinnor) som båda är ca 30 år. Vi har en lägenhet på 105 kvadrat i utkanten av ett fint område som heter Prenzlauer berg. Här bor mest barnfamiljer och någon lösdrivande uppsättning grafiker och konstnärer som primärt fördriver tiden på något skönt kafé med en laptop, naturligtvis från apple, i väntan på någon form av inspiration som skall komma till dem.  Jennie har varit nere som moraliskt stöd i 5 dagar men har nu rest tillbaka och lämnat mig i total isolering. Dagarna inför fredagens skolstart har gått ut på att navigera sig fram genom den bürokratiska djungel av sjukförsäkringsintüg, anmälning till mündigheter och andra otrevligheter.

Så! nu vet ni hur landet ligger. Dagens höjdpunkt i en för övrigt händelselös dag kom att utgöras av en springtur i spöregn till den närliggande stadsdelen Pankow och tillbaka, en tur som tog ca 35 minuter. Väl tillbaka - düngsur naturligtvis - möttes jag av en låst badrumsdörr som förblev låst i ütterligare 35 min tills jag fattade att den var låst från utsidan för att inte stå och slå i något form av korsdrag, Lurad!. Väl nüduschad och inför handduk klev jag in i mitt rum, där tiden stått stilla hela veckan för att mötas av ett stort külskåp som står mitt på mattan. Förvirringen och det händelseförlopp som uppstod i kälvattned av denna upptäkt kan bäst illustreras av detta filmklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=ML1OZCHixR0 <-- Kejll Nordstrand och andra tidsparare kan med fördel spola fram till 1.30. Ni andra kan med fördel och stor behållning se hela klippet.